Recension

De goda kvinnorna från KinaKvinnorapport från ett Kina där tiden stannat

Under strecket
Publicerad
Annons

Jag har inga detaljerade kunskaper om hur det förhöll sig med press- och yttrandefrihet under Deng Xiaoping-epoken, då Kina, som följde Dengs bon mot om att det inte spelar någon roll vilken färg katten har bara han fångar möss, försiktigt ”öppnade sig” mot omvärlden. Således är citationstecknen kring ”öppnade sig” inte mina utan förekommer överallt i Xinrans De goda kvinnorna från Kina, där denna tid kommer på tal, varför man kan anta att öppningen var ganska smal. Den av Deng 1989 beordrade massakern på Den Himmelska fridens torg bekräftar antagandet. Och gör Xinrans pionjärarbete som relationsjournalist i Najings radio (tidigare Nanking), desto djärvare, eftersom partiet inte heller under Dengs tid gärna såg att medborgarna hade ett privatliv. I sitt radioprogram ”Xinrans ord” lyckades hon skapa ett forum för sina medsystrar där de äntligen kunde lätta sitt hjärta, ”häva upp sin stämma efter de senaste fyrtio årens instängdhet”. Boken har mycket riktigt undertiteln ”Berättelser från det fördolda”.

Xinran, född 1958, är ett kulturrevolutionens barn. Kina var då försänkt i en ekonomisk och emotionell stupor, som ännu inte riktigt släppt. Som sjuåring bevittnade hon hur rödgardister offentligt kränkte och förföljde kvinnorna och beslöt att hon, om det fanns ett nästa liv, inte ville återfödas som kvinna. Boken motiverar detta beslut i femton reportage som alla fyller läsaren med förundran över det kinesiska samhällets oföränderliga, traditionsbundna, bottenlösa stupiditet när det gäller dess behandling av kvinnor.

Annons
Annons
Annons