X
Annons
X
Recension

Lyssna Kvinnor som ger kropp åt ilska och hopp i våldets tid

Med "Lyssna" fortsätter Ambra Succi att berätta om sin samtid. Om hennes första egna verk "Striving to achieve" var en uppväxtskildring är det nya verket en dansant lägesrapport om och mot en våldsam vardag.

Nathalie Salomonsson i ”Lyssna”, koreografi av Ambra Succi på Urban Connection-festivalen. Verket återkommer till Dansens hus i höst, från den 13 september. Foto: José Figueroa
Läs mer om Scenvåren 2018

Trots titeln är ”Lyssna” mer ett vädjande och närmast besvärjande scenverk än en uppfodrande appell mot alla sorters våld och förtryck. Förutom de fem individuellt drivna och uttrycksfulla dansarna är sångaren Kristin Amparos medverkan viktig för helheten. För i Ambra Succis lika engagerande som medryckande ”Lyssna” är det som om Kristin Amparo med sina två sånger lyckas fånga och samtidigt faktiskt ge kropp åt alla de känslor av ilska, frustration men ändå hopp som den något ojämna och timslånga föreställningen är fylld av. Förutom de två låtarna ”Jag står inte ut, men jag slutar aldrig kämpa” och ”Min längtan” är all annan musik skriven av Ambra Succi.

I "Lyssna" är annars varje nummer eller inslag som en egen episod med olika vittnesmål om demoner, rädslor eller, som en rubrik i programbladet där texterna finns lyder, "Tuff kärlek". Över huvud taget ges texterna en framträdande roll och det är även de som på något sätt binder ihop föreställningen. Liksom de återkommande svartvita filmerna som ibland på ett effektfullt sätt förstärker såväl ord som dans medan de vid andra tillfällen blir närmast övertydliga.

Nathalie Salomonsson i ”Lyssna”, koreografi av Ambra Succi på Urban Connection-festivalen. Verket återkommer till Dansens hus i höst, från den 13 september.

Foto: José Figueroa Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X