Annons
X
Annons
X

Kvinnor som älskar kriminella män

KÄRA KÅKFARARE | VAD CLARK OCH JUHA HAR GEMENSAMT

I know there are women like my best friends, who would have gotten out of there the minute their boyfriend gave them a gun to hide. But I didn’t. I’ve got to admit the truth. It turned me on.

Och Karen gjorde något som ingen kvinna vid sunda vätskor borde vilja göra: Hon gifte sig med Henry Hill, som långt senare skulle bli känd genom Martin Scorseses Maffiabröder (1990). Attraktionen var så stark, berättade hon för författaren som sedan vävde in det i manus, att hon inte kunde förmå sig att lämna honom. Förrän efter 25 års äktenskap. Då hade de flytt New York för att leva under vittnesskydd och den före detta gangstern Henry Hill hade blivit en nolla.

”Det svåraste just nu är att jag saknar Clark, mitt hjärta är krossat” sade Clark Olofssons flickvän i Expressen i går. I förra veckan greps hennes pojkvän igen för narkotikabrott, men deras bröllop ska bli av ”vad som än händer”, säger hon.

Annons
X

Hon är inte ensam om att älska en brottsling. Personalen på det fängelse där Josef Fritzl sitter påpekar visserligen att han har fått en del hatbrev också. Men mannen som höll sin dotter inspärrad i källaren i 24 år har fått hundratals kärleksbrev från okända kvinnor.

Juha Valjakkala, eller Nikita Foughantine som han heter efter att ha tagit sin fjärde hustrus efternamn, hävdar att han fick 30–50 brev om dagen från beundrarinnor under sin första tid i fängelse efter morden i Åmsele.

Hur är det möjligt?

När psykologer svarar på den frågan brukar förklaringen vara att kvinnor som vuxit upp med våldsamma fäder kan välja brutala män. På så vis reproduceras det manliga familjevåldet. Eller att det handlar om lättmanipulerade kvinnor med dålig självkänsla som vill känna sig behövda genom att ta sig an män som hamnat snett. En slags självutplånande kvinnlig drift att försöka rädda någon som redan är bortom all räddning.

Men tänk om det är värre än så? Det som är fullkomligt irrationellt ur ett socialt perspektiv kan nämligen vara rimligt ur ett biologiskt. Och det kanske helt enkelt är så att män som Valjakkala eller Olofsson går hem hos så många kvinnor därför att dominansen och känslokylan signalerar ledarstatus i flocken.

Att försöka reproducera sig med orädda, dominanta alfahannar är evolutionsbiologiskt rationellt, även när det är vansinne sett ur alla andra synvinklar. När Karen Hill gick igång på den där pistolen kan det alltså ha varit kroppens sätt att tala om att hon hittat en man som var kapabel att skydda henne och ge livskraftig avkomma.

Men biologi är förstås inte allt, och man måste förmodligen vara särskilt skör för att uppskatta tjusningen med att vara kvinnan vid den brutale ledarhannens sida. Han måste vara hård utåt, nämligen, för att slå vakt om sin status. Men i relationen med henne kan han sänka garden och visa en annan sida, och det är ett tema som återkommer när kvinnor ska förklara varför de dras till kriminella män.

”Jag älskar honom över allt annat. Han är mjuk och fin”, berättade till exempel hustrun till en dömd sexförbrytare i Expressen (13/12 -05) strax efter giftermålet i häktet.

Kanske känns det som ett alldeles särskilt privilegium – att få vara den enda i hela världen som får se den där mjuka och fina insidan.

Annons
Annons
X
Annons
X
Annons
X