Jag såg livet tvingas i migDen ideala kvinnokroppens frånsida

”Du ser ut som en Auschwitzfånge” tycker klasskamraterna. Men Hannahs förebilder är Kate Moss och Karin Boye. I sin debutroman skriver Lina Kalmteg om en ung kvinna som bara lyckas fokusera på en sak: att äta så lite som möjligt och förbränna så mycket som möjligt.

Uppdaterad
Publicerad
Staffan Löwstedt
Foto: Staffan Löwstedt
Annons

Jag sitter vid mitt köksbord och pratar med en väninna. Tillsammans nagelfar vi våra kroppar: händer, halsar, armar, bröst. Blicken på den egna kroppen är obarmhärtig. Bilden av kvinnokroppen – själva idealet – lika ouppnåelig som orimlig. Vi vet om det såklart, men det sitter ju i blicken, och hur ändrar man på den?

Hannah, det 15-åriga berättarjaget i kulturjournalisten Lina Kalmtegs debutroman ”Jag såg livet tvingas i mig”, lever i de yttersta konsekvenserna av den där blicken. I den absoluta disciplineringen av den egna kroppen som för hennes del går ut på att svälta sig själv till max. Att äta så nära ingenting som det bara går och samtidigt förbränna så mycket som möjligt. Det är, för att tala med Kristeva, den ideala kvinnokroppens abjekta frånsida, reducerad till skinn och ben.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons