Kvinnokroppen föremål för granskning

Under strecket
Publicerad
Annons

på plats | Biografen Zita
Eftermiddag på biografen Zita, tid för film och prat. En salong full med kvinnor, som alla tycks känna igen sig i norska Margreth Olins uppmärksammade dokumentärfilm ”Kroppen min”.
På plats finns också några få män. De kommer i den efterföljande diskussionen att få representera det patriarkat som bedömer kvinnors utseende och lär kvinnor att se på sig själva med samma granskande blick.
Men först filmen, den sorgliga och självbiografiska. Margreth Olin berättar historien som hon aldrig trodde att hon skulle berätta. Om skammen för sin kropp, för knölar på fötterna, putande mage och överbett. Det räckte med några sårande repliker för att hon skulle dra in magen i tolv år och aldrig våga köpa sandaler. Eller le med öppen mun.

”Jag tackar Gud för att det finns ett annat kön”, säger hon i filmen. Eftersom det var kvinnor som en gång kritiserade hennes utseende - och män som fick henne att känna sig vacker.

Annons
Annons
Annons