Annons
X
Annons
X

Kvinnokamp i matbutiken

”Fröken Frimans krig” skildrar några kvinnor som tröttnat på matfusk och själva startar en butik. Bakom tv-serien finns en viktig och verklig berättelse om kvinnohistoria, rösträttskamp och kooperationen, skriver Ulrika Knutson.

En hyllning till kooperationen med den kvinnliga svenska humoreliten? Ja, dramaserien heter ”Fröken Frimans krig”, och är SVT:s julklapp till alla konsumenter, som tröttnat på matfusk och dryga patriarker. Kommer Anders Sundström att gnugga händerna av förtjusning, eller sätta i vrångstrupen? Ett och annat tips till sitt sjunkande Coop kan han nog få.

Tv-serien med Sissela Kyle som kämpen Dagmar Friman bygger på boken ”Svenska hem – en passionerad affär”, av Monica Björk och Eva Kaijser. Den skildrar en intressant vrå av det moderna Sveriges barndom, och korsklipper kvinnohistoria med rösträttskampen och kooperationen.

Den 8 november 1905 öppnades en liten matbutik vid Stureplan i Stockholm. Bakom den stod en handfull kvinnosakskvinnor som tröttnat på snusk, matfusk och lurendrejeri. Affären ägdes av sina kvinnliga medlemmar, personalen bestod av kvinnor, och endast kvinnor fick handla.

Annons
X

Detta med matfusket var inget falsklarm runt förra sekelskiftet. Titt som tätt kunde man läsa rubriker om tuberkelbaciller i mjölk och kött, om mögliga korvar som kokades om och stoppades i nya skinn. Ankommet kött färgades med anilin, billig sirap såldes som honung och man kokade marmelad på ruttna fikon. Elin Wägner och många med henne hade fått nog.

Tv-serien har hämtat inspiration från verklighetens Anna Whitlock. Svenska hem var hennes idé.

1905 var Whitlock en känd profil, socialt engagerad folkbildare, och nyvald ledare för LKPR, Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt. Hon var ogift, men bodde i egen villa i Djursholm. Inte minst var hon rektor för sin egen samskola, där hennes väninna Ellen Key fanns i kollegiet.

Manusförfattaren Pernilla Oljelund har listigt fått fram andemeningen med Svenska hem, även om hennes gestalter är fiktiva. Något måste ju offras på romantikens och dramats altare. Fyndigt förhåller hon sig till ”Upstairs, downstairs”-klichéerna. Damerna bakom Svenska hem kom från den liberala, kulturradikala överklassen och hade förstås eget tjänstefolk. Men de tillhörde definitivt demokratins förtrupper. Syftet med Svenska hem var klassöverskridande, och målet att nå ut till folkets breda lager.

Teamet ska ha cred för rollbesättningen. Den humoristiska briljansen hos Sissela Kyle, Ulla Skoog, LenaT Hansson och Maria Kulle stryker under att det förra sekelskiftets feministiska pionjärer varken var några surpuppor eller snipnuckor. De var ofta intelligenta och roliga, ibland skvatt galna, men framsynta samhällsbyggare.

Den dramatiska motsättningen i serien överträffas bara av verkligheten. Den nya butiken mötte ilsket motstånd från Specerihandlareföreningen. De använde rena gangstermetoder. Ingen grossist som handlade med Svenska hem, kunde räkna med beställningar från Specerihandlarföreningen, som räknade kändisar som Martin Olsson och Arvid Nordqvist.

När ”bojkotteriet” blev känt i pressen fick kampanjen motsatt effekt. Allmänna opinionen stod på kvinnornas sida och medlemmarna slöt upp. Efter tio år fanns fem butiker och över 3000 medlemmar. ”Alla” den tidens medvetna kvinnor var med – Elin Wägner, Ellen Key, Harriet Bosse, Hanna Pauli och Selma Lagerlöf.

Och fler kända kvinnor var inblandade i verksamheten. Där fanns Karolina Widerström, Sveriges första kvinnliga läkare, och liberala politikerna Emilia Bromée och Kerstin Hesselgren. Hesselgren var till allt annat också utbildad skolkökslärarinna, och slarvade inte med maten.

De flesta av aktivisterna bakom Svenska hem hade träffats i kampen för rösträtten. Att både Ellen Key och Selma Lagerlöf tillhörde rörelsen var stort. Selma Lagerlöfs måttfulla argumentation kunde gå hem långt in i fiendelägret:

”Behöfva inte vi också höjas och upplysas? Behöfva inte vi också frihet och makt? Skulle inte vi också erfara tacksamhet och stolthet om fosterlandet ville erkänna, att det behövde oss?”

Men Ellen Key var ingen ofarlig röst i rörelsen. I decennier utpekad som en skräcködla, osedlig virrpanna och ungdomens förförare.

Att rösträttskvinnorna, ansågs fula, oborstade, snipiga och illa klädda var så utbrett att de själva snarast lade extra krut på vackra hattar. Det hjälpte inte. De utmålades som frigida eller alltför frigjorda – som Elin Wägners Pennskaftet, i romanen med samma namn från 1910.

1905 är rösträttsfrågan långt ifrån mogen. Men drömmen om Svenska hem har gått i uppfyllelse! I höstvinden skakar den vackra skylten med sin blomsterkrans i jugendstil.

Och vilket överdåd av varor! Där finns berg av äpplen: Åkerö, Rosedanhäger, Gravensteiner, och prima hasselnötter från Öland och kastanjer från Tyrolen. Doftande kaffebönor, kryddor, Frankfurterkorv och sardellvurst. Kräsna kunder från Östermalm skall inte sakna hummer, gåsleverpastej och tryffel.

Det är stor skillnad i sortimentet mellan Svenska hem och den lilla butiken i Tanto handelsförening där 19-årige Albin Johansson blev föreståndare samma år. Där efterfrågades mest mjöl och socker, snus och salt sill, amerikanskt fläsk och ljummen pilsner. Men Albin Johansson skulle gå långt inom kooperationen innan han var nöjd. Dessutom skulle han besegla Svenska hems öde.

Varför engagerade sig rösträttskvinnorna så starkt i matfrågan? Kvinnor var över lag drivande i många sociala frågor. Dessutom var kvinnoöverskottet stort, försörjningsfrågan akut. Vid förra sekelskiftet var 40 procent av alla vuxna kvinnor i Stockholm ogifta. Det var vid denna tid tusentals kvinnor kommer ut på arbetsmarknaden och tar plats som folkskollärarinnor, postfröknar och kontorister. Männen applåderade inte, tvärtom. Med sina lägre löner var kvinnorna farliga konkurrenter om jobben.

I sin succéroman ”Norrtullsligan” från 1908 skildrar Elin Wägner de kvinnliga kontoristernas kamp för ett värdigt liv. Arbetsvillkoren är osäkra och orättvisa. Ett nyp i baken ingår nästan i arbetsbeskrivningen. ”Ligans” medlemmar kamperar ihop i delade hyresrum i Vasastan, äter dåligt på automat eller köper gårdagens bröd i bageriet. De skulle behöva Svenska hem, som kallats ”En stillsam revolution”.

Överlag känns det som om manusförfattare och team är inspirerade av ”Norrtullsligan”. Fröken Friman och hennes väninna spisar lungmos och försöker blidka sin stränga hyresvärdinna, precis som Wägners kontorsslavar.

Kooperationens Albin Johansson har stigit i graderna och vill införliva Svenska hem. Han sockrar sitt bud. Men när damerna skrivit på bryter Albin sina löften, och avskedar under kuppartade former de kvinnliga föreståndarna i butikerna vid Mäster Samuelsgatan och Karlbergsgatan.

När Konsum Stockholm fyller 25 år 1920 firas detta med fest på Konserthuset. Albin Johansson håller tal, och lyckas tre (!) gånger förnedra damerna i publiken genom att kalla Svenska hem för ”Hemska Sven”.

Magstarkt är bara förnamnet.

I övrigt bidrog Albin Johansson aktivt till att Svenska hem förpassades till den stora glömskan, enligt Monica Björk och Eva Keijser.

Vi kan inte lämna dem där i Konserthuset 1925, de förnedrade pionjärerna. Några decennier senare kommer Elin Wägner ut med sin debattbok ”Väckarklocka”. Där blandar hon besk civilisationskritik med klok matpedagogik, klart inspirerad av Svenska hem.

Lagom till julen 1941 funderar Elin Wägner på gottebordets moraliska smak. Det var mitt under brinnande krig, och de exotiska frukterna var ransonerade. Ett tänkvärt kapitel heter ”Hög standard”.

Vad är hög standard? Grovt bröd och friska ägg, skinka från glada grisar på närbelägna gårdar. Låter det bekant? Och till hälsans krav måste läggas samvetets krav, skriver Elin. ”Det var, när vi tänkte efter, ett fruktansvärt krav, som kom husmödrarna i kretsen att blekna.”

De tänkte på den billiga kaliforniska frukten som förgyllt deras middagar...

”Nu hade vi fått reda på hur den hade kunnat bli så billig”, skriver Wägner. Bankrutta farmare och arbetslösa lantarbetare hade strömmat till Kalifornien, och arbetat under förhållanden som man inte kunnat erbjuda oskäliga djur en gång.

”Så länge det klibbade nöd och tårar vid aprikoserna och kaffet och apelsinerna på vårt bord, låg vi djupt under en människovärdig levnadsstandard.”

Skrev Elin Wägner, för 72 år sedan. Med lärdom från Svenska hem.

”Fröken Frimans krig”. Del 1 av 3 sänds ikväll kl 21 i SVT1

Ulrika Knutson

Annons
Annons
X
Annons
X
Annons
X