Annons

Eva-Karin Josefson:Kvinnliga konstnärer fann friheten i Paris

I Paris fick många kvinnliga konstnärer i början av 1900-talet en respekt och bekräftelse som de inte fått i sina nordiska hemländer. Utställningen ”Moderna kvinnor” på Göteborgs konstmuseum bidrar till att synlig­göra kvinnliga konstnärers liv och verk.

Publicerad

En av den svenske 1800-talskonstnären Hugo Birgers mest kända målningar förevigar skandinaviska konstnärers euforiska frukost på Café Ledoyen i Paris i 1880-talets mitt. Tekniskt ter den sig mer traditionell än den danske målaren P S Krøyers ”Hip, hip, hurra!”, en återgivning av Skagenkonstnärerna i feststämning, skapad ett par år senare. Detta hindrar inte att den svenske konstnären lyckats fånga den lätt övermodiga stämning som hans porträttlikt avbildade kolleger befann sig i. Båda målningarna ingår i Pontus Fürstenbergs samling, donerad till Göteborgs konstmuseum. Som mecenat möjliggjorde denne även flera unga manliga konstnärers studievistelse i Paris.

Som så många andra konstnärer och författare drogs skandinaverna obönhörligt till Frankrike, framför allt från och med 1880-talet, då en vistelse på den ort som uppfattades som konstens och litteraturens huvudstad framstod som närmast obligatorisk för unga kulturskapare. Den dragningskraft som Paris utövade på konstnärer har i olika sammanhang fokuserats under de senaste decennierna, bland annat av Thomas Millroth och Pelle Stackman, som i boken ”Svenska konstnärer i Paris” (1989) i en närmast anekdotisk form beskriver konstnärslivet i Paris. I en stor utställning på Liljevalchs konsthall i Stockholm i slutet av 1980-talet skildrades bortåt 30 nordiska kvinnliga konstnärer som hundra år tidigare vågade utmana konventionen genom att i Paris söka utveckla sina konstnärliga talanger. Utställningen ”De drogo till Paris” fokuserade Parisvistelsens betydelse för bland andra finländskan Helene Schjerfbeck, danskan Anna Ancher och svenskan Hanna Pauli.

Annons
Annons
Annons