Annons
X
Annons
X
Litteratur
Recension

Sal 2 Kvinnans kropp hyllas utan ironisk distans

Julie Bonnie, föddd 1972, är fransk författare, sångerska, violinist och gitarrist.
Julie Bonnie, föddd 1972, är fransk författare, sångerska, violinist och gitarrist. Foto: PATRICE NORMAND/OPALE
(uppdaterad)

Sal 2

Författare
Genre
Prosa
Förlag
Övers: Ulla Linton

191 s. Sekwa

**Som ung **kvinna lämnar Béatrice sitt hem och sina föräldrar för att turnera som nakendansös med ett grungeband. Där finns violinisten Gabor vars musik och intensiva närvaro blir hela Béatrices värld. Hon föder hans barn och de för en harmonisk om än excentrisk tillvaro tillsammans, lever husvagnsliv med musiker och stripteasedansare, tar dagen som den kommer.

Men när Gabor lämnar Béatrice måste hon ta ett vanligt arbete för att kunna försörja sin familj. Hon börjar arbeta som barnskötare på en förlossningsavdelning där “blödningar, bristningar”, “missfall, medicinskt avbrytande av graviditet, akut kejsarsnitt” och “klipp i mellangården, depression” är lika vanliga inslag som rosig moderslycka och knubbiga bebiskinder.

De stressade, underbetalda sköterskorna i trånga nylonrockar har inte tid för mödrarna; för att överleva har de stängt av sitt medlidande och sina känslor. Men Béatrice förmår inte stänga av. Hon absorberar allt hon ser, lidandet såväl som glädjen, och det väcker plågsamma minnen från hennes eget förflutna.

Annons
X

Julie Bonnie är själv före detta turnerade violinist i ett postpunkband och ”Sal 2” är hennes hyllning till det oortodoxa turnélivet men framför allt till kvinnokroppen. Det är en typ av roman som inte verkar skrivas i Sverige, som kanske inte kunde skrivas här; en bok om kvinnan som kropp, kvinnan totalt identifierad med sina fysiska egenskaper, sin sexualitet och sina biologiska umbäranden.

Tankarna går till franska romaner såsom Nancy Houstons ”Skapelsejournal” och Marie Cardinals ”Orden som befriar” men även till brittisk-tyska Charlotte Roches omtalade ”Våtmarker”.

Bonnie gör sig av med all ängslig, ironisk distans och skäms inte ett dugg för vare sig ohämmad sensualism eller Moder Jord-aktiga hyllanden till den födande kvinnans urkraft (Béatrice vill absolut föda ensam och trampar runt i förlossningssalen som ett rasande vilddjur). Béatrice får vara slav under impulser och oxytocin. Hon provocerar genom sitt insisterande på intuitionen som drivkraft, men hon är också skarpögd, kritisk, vass och oanpassningsbar, vansinnig över okänsliga förlossningsläkare som snittar upp kvinnors magar utan att förstå att de också gör “ett snitt i kvinnans själ”.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Julie Bonnie förskjuter perspektiven en aning och antyder att ett annat sätt att leva på kanske vore möjligt. Béatrice iakttar torrt, med antropologisk blick: “Vi har en ritual på sjukhuset som kallas rond.” Sjukhusritualerna tjänar bara till att distansera kvinnor från sig själva och sina kroppar och är del i en pågående avhumanisering inom vården, resultatet av stress och besparingar, och ”Sal 2” är en effektiv partsinlaga i debatten om vad god vård egentligen får innebär och vad den får kosta.

    Ofta är det en sorglig berättelse, ett upprop mot samtidens retuscherade föräldramagasin och de många krav och föreställningar som omger mödrar. I Bonnies värld är traumat och tragiken en ofrånkomlig del av födelsen; att ge liv är också att ge död, att leva är en oändlig – men nödvändig – risk.

    Annons
    Annons
    X

    Julie Bonnie, föddd 1972, är fransk författare, sångerska, violinist och gitarrist.

    Foto: PATRICE NORMAND/OPALE Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X