Recension

Monolog för en ensam kvinna. BerättelseKvinna söker svar om avbruten modersrelation

Under strecket
Publicerad
Annons

Dikter är inte alltid dikter, berättelser är inte alltid berättelser. Blandformer av olika slag blir allt vanligare; inte minst det öppna begreppet kortprosa har visat sig vara ett känsligt och mångskiftande instrument.
”I brist på berättelse bygger jag mina dikter av känslornas kitt”, skrev Marie Lundquist i sin förra samling prosadikter, som hon deklarationen till trots kallade ”En enkel berättelse”. Monolog för en ensam kvinna heter hennes nya bok; på skyddsomslaget, men inte på titelsidan, har den undertiteln ”Berättelse”.
Texterna i denna halvhjärtat benämnda berättelse kretsar kring en och samma historia: en ensam, medelålders kvinna för ordet och söker förstå den sedan länge döda modern, som tog sitt liv. Den som har läst Lundquist tidigare har stött på den här oavslutade relationen förr.
Kluvenheten inför själva berättandet, och samtidigt skisseringen av en estetik, möter man i bokens
första meningar:

Om någon ber mig berätta blir jag stum.
Det är som om kravet på en berättelse dödar varje ansats. Orden kommer bara när de själva vill. Det gäller att ta emot dem på rätt sätt. Inte kräva att de ska inordna sig.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons