Annons
X
Annons
X

Kuststaten Sverige har exklusiv rätt

INTERNATIONELL RÄTT AVGÖR. Frågan om gasledningen i Östersjön, som i dag diskuteras i riksdagen, måste avgöras med tillämpning av gällande rätt. Det är kontraproduktivt att anföra säkerhetspolitiska argument. Att slå politiskt mynt av gasledningen och säkerhetspolitiken vilseleder allmänheten och undergräver Sveriges trovärdighet, skriver Hans Corell, tidigare FN:s rättschef under tio år.

Som ordförande i den svenska delegationen under slutförhandlingarna på 1980-talet med då­varande Sovjetunionen om avgränsningen i Östersjön öster om Gotland, och som FN:s rättschef under tio år med ansvar närmast under generalsekreteraren för havsrättsfrågorna, har jag med undran följt den senaste tidens svenska debatt om gasledningen i Östersjön.

Vad jag framför allt fäst mig vid är att saken av vissa framställs som närmast en lämplighetsfråga som kan avgöras med hänsyn till enbart svenska intressen – inte minst säkerhetspolitiska.

Det är därför av vikt att klargöra att frågan måste avgöras med tillämpning av gällande rätt.

Annons
X

Det är beklagligt att frågan blivit något av ett politiskt slagträ. ­Saken har självklart utrikes­politiska dimensioner, men just därför är det viktigt att Sverige uppträder i så stor enighet som möjligt.

Även om gasledningen inte är en riksdagsfråga, är det betydelsefullt med en öppen och förtroendefull diskussion över partigränserna, särskilt som en eventuell gasledning i den svenska ekonomiska zonen blir en angelägenhet också för kommande regeringar.

Dessutom måste allmänheten få korrekt information om vad ­saken gäller och vilket handlingsutrymme Sverige har när frågan ska avgöras.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    En prövning måste grundas främst på FN:s havsrättskonvention, alltså en av de mest betydande överenskommelser som förhandlats fram under FN:s egid. Konventionen reglerar vilka rättig­heter och skyldigheter stater­na har och hur tvister på havsrättens område ska lösas.

    Dess värde för att stärka freden och säkerheten i världen kan inte nog betonas. Det måste vara ett starkt svenskt intresse att den tillämpas korrekt av alla parter. Sverige bör därför föregå med gott exempel.

    Utgångspunkten i konventionen är att det fria havet är öppet för alla stater, kuststater och stater som saknar kust. Denna frihet gäller i princip också i den ekono­miska zonen.

    Friheten omfattar bland annat rätt att lägga ut och sköta undervattenskablar och rörledningar.

    Utstakningen av en rörlednings sträckning måste godkännas av kuststaten, i det här fallet Sverige. När det gäller frågor om uppförande, drift och användning av anläggningar och konstruktioner i zonen har kust­staten en exklusiv rätt, vilket är av be­tydelse när det gäller det så kalla­de kompressionstornet.

    Över sådana anordningar har kuststaten dessutom exklusiv juris­diktion. Det är således kuststaten som utfärdar exempelvis säkerhetsföreskrifter.

    Som kuststat har Sverige alltså förpliktelser gentemot andra stater när det gäller hur den ekonomiska zonen får utnyttjas.

    På motsvarande sätt ska andra stater när de utövar sina rättig­heter i zonen ta tillbörlig hänsyn till kuststatens rättigheter och skyldigheter.

    De ska också respektera de regler som kuststaten antagit i överensstämmelse med konventionen och andra folkrättsliga regler.

    På det nationella planet är åtskilliga regler tillämpliga, bland annat miljöbalken, förordningen om miljökonsekvensbeskrivningar och lagen om Sveriges ekonomiska zon.

    Den senare innehåller en uttrycklig bestämmelse om att den inte innefattar någon inskränkning av de rättigheter som följer av allmänt erkända folkrättsliga grundsatser. Även EU-rätten lär komma in i bilden.

    En slutlig ansökan om tillstånd till gasledningen ska handläggas som ett förvaltningsärende. Enligt grundlagen får riksdagen inte bestämma hur regeringen ­eller någon annan förvaltningsmyndighet ska besluta i ett ­sådant ärende.

    Det behöver knappast sägas att en ansökan om ledningsdragning måsta vara väl underbyggd och åtföljas av en noggrann miljö­konsekvensbeskrivning. Enligt min mening är det främst två ­frågor som aktualiseras vid prövningen.

    Den första gäller givetvis ­miljön, inte minst fisket. Men här finns många andra frågor att ­beakta.

    Ett oroande inslag som kräver särskild uppmärksamhet är i vilken utsträckning dumpad krigsmateriel måste oskadliggöras och på vilket sätt.

    Skulle omfattande sprängningar av sådan materiel visa sig nödvändig måste det noggrant ut­redas vilka miljömässiga kon­sekvenser detta kan få. Före­trä­dare för marinen har uttryckt farhågor på ­denna punkt.

    Den andra frågan har en koppling till miljön men kan vara betydligt svårare att bedöma från rättslig synpunkt.

    Om en landbaserad rörledning från Ryssland till Tyskland skulle vara ett alternativ, vilken vikt ska detta tillmätas om samtidigt de miljömässiga konsekvenserna av en rörledning på havsbotten visar sig vara så svårbedömbara att tillåtligheten av projektet ligger i farozonen?

    Avsikten med detta inlägg är att peka på de huvudregler som ­gäller och på de viktigaste frågorna som måste prövas när en an­sökan kommer in. Utfallet av ­denna prövning måste vara en öppen fråga till dess det nöd­vändiga materialet presenterats.

    Det behöver knappast påpekas att den respekt för gällande regler som Sverige visar, och det allvar och den noggrannhet med vilken detta ärende behandlas på svensk sida, är av avgörande betydelse för vår trovärdighet om det vid en slutlig prövning visar sig att projektet inte kan genomföras av hänsyn till miljön.

    Mot denna bakgrund är det kontra­produktivt att anföra säker­hetspolitiska argument mot gasledningen.

    Det är svårt att tänka sig att ett avslag på en ansökan med hänvisning till sådana överväganden skulle godtas av en internationell domstol; i ett globalt perspektiv skulle ett accepterande av ett ­sådant synsätt öppna vägen för allsköns godtyckliga invändningar.

    Man kan ha all förståelse för att många känner olust inför hela projektet och utsikten att ryska fartyg ska patrullera längs ledningen.

    Själv är jag djupt besviken över att utvecklingen i Ryssland mot det vi menar med demokrati och rättsstat inte kommit längre.

    Men vi ska ha klart för oss att havsrättskonventionen innebär att ryska fartyg redan nu har rätt att navigera fritt i vår ekono­miska zon.

    En eventuell gasledning gör därför egentligen ingen skillnad ur säkerhetspolitisk synvinkel.

    Att i detta sammanhang försöka slå politiskt mynt av säkerhetspolitiken är att vilseleda allmänheten och undergräva vår trovärdighet när saken ska av­göras.

    HANS CORELL

    tidigare rättschef på UD och Förenta Nationerna

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X