Recension

Kusligt och fängslande från första sidan

Alex Haridi.
Alex Haridi. Foto: STEFAN TELL
Under strecket
Publicerad

HUSET MITTEMOT

En skrämmande thriller, en krypande spökhistoria eller en vardaglig vänskapsskildring? Det är svårt att välja, för Alex Haridis debutroman är allt på samma gång.

Det finns en historia som trettonårige Joel har hört sedan han var liten, och det är historien om pojken i huset mittemot. Han hette Jonathan Andersson, och 1992 tog han livet av sig genom att hänga sig på vinden. Varför gjorde han det? Vartenda barn i närheten har ställt sig den frågan sedan det hände, men ingen vet svaret. Huset står kvar, tomt och ödsligt tvärs över gatan från Joel. Det är aldrig någon där, och ingen utifrån vågar närma sig heller. Förrän nu.

”En kristallkrona hängde i rummets absoluta mittpunkt – lika långt från varje vägg, lika långt från golv till tak. Han var exakt sjutton meter från dörren till sitt eget hus, huset där han hade bott i nästan hela sitt liv, men det här var en annan värld.”

Det är ganska svårt att sätta en enda stämpel på ”Huset mittemot”. Är det en psykologisk thriller? Är det en spökhistoria? Är det en vardaglig skildring av en trettonårings värld? Den är lite av varje, och oavsett stämpel är det väldigt fängslande läsning.

Mest sug finns det i allt det som handlar om ödehuset, och det Joel upptäcker när han vågar sig in där. De knarrande trapporna, de gnisslande dörrarna, skuggorna som sveper över rummen. Händer det på riktigt? Eller bara inne i Joels huvud? Det är kusligt. Men man ska inte glömma vardagsdelen heller. Skildringen av vänskapen mellan Joel och hans bästa kompis Kalle är trovärdig, och det finns köksbordsscener med mamman och den storasystern med ätstörningar här som naglar sig fast och gör sig påminda långt efter läsningen.

Alex Haridi skriver vanligtvis manus för tv, och har skrivit för dramaserier som ”Blå ögon” och ”Äkta människor”. Jag vet inte om jag inbillar mig, men jag tycker hela hans debutroman osar film och teve också. Kanske är det drivet och känslan för dramaturgi som gör det. Kanske är det att man ser hela berättelsen framför sig i filmbilder när man läser. Kanske är det stämningen. Och kanske spelar det ingen roll – ”Huset mittemot” är oavsett en välskriven berättelse som suger tag.

Annons
Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons