Yayoi Kusama.
Yayoi Kusama. Foto: Kirsty Wigglesworth / TT

Kusama: "Jag är emot heterosexuella relationer"

Sommarens dragplåster på Moderna museet, 87-åriga Yayoi Kusama, har alltid självbehandlat sitt tvångssyndrom och sina hallucinationer genom konsten. SvD:s Erik Augustin Palm intervjuar Japans största levande konstnär.

Publicerad

Waseda Station på Tokyos tunnelbanelinje Tōzai är hållplatsen närmst prestigefulla Waseda University, ett namn som ofta namedroppas på megastadens kreddiga barer. Men om man avviker från studentströmmen på väg till campus, och promenerar i motsatt riktning genom en stilla förstadsmiljö i tio minuter, kommer man snart till Seiwa Hospital. Ett litet, privat mentalsjukhus där tiden tycks ha stannat, bortsett från den automatiska glasporten och platt-tv:n i entrén. Här har Japans största levande konstnär själv valt att bo ända sedan 1977, några minuters gångfärd från sin ateljé.

Yayoi Kusamas karriär spänner över sex decennier och ännu fler uttrycksformer, där i synnerhet hennes skulpturer och rumsinstallationer – täckta av det hon kallar "polkaprickar" – har gjort henne världsberömd. Nästan lika känd är hon för sin excentriska uppenbarelse och sitt udda leverne som självvald outsider – vare sig det gäller som experimentell performanceartist på 60-talet eller som hemlig eremit på ålderns höst. På lördag öppnar den första stora Kusama-retrospektiven i Sverige på Moderna museet och Arkdes i Stockholm. Utställningen "I oändligheten", presenterar ett omfattande tvärsnitt av hennes svindlande eklektiska konstnärskap; från måleri och teckningar till skulptur, design, installationer, performancematerial – och modekreationer.