Recension

Pianokonsert i b-moll m mKurt Atterberg - Pianokonsert i b-moll m m

Under strecket
Publicerad
Annons

Två traditionalister i svensk 1900-talsmusik? Nja, med Lars-Erik Larsson (1908-1986) är det inte hela sanningen. Visserligen fanns hos båda ett slags klassicistiskt ideal, men Larsson var mer av sökare än Kurt Atterberg (1887-1974). Lyssna bara på Larssons Sinfonietta för stråkorkester från 1932; här finns en kärvhet i linjeföringen som ibland för tankarna till Bartók, kanske mer så än till den omtalade förebilden Hindemith. Man kommer faktiskt även att tänka på den yngre kollegan Ingvar Lidholms Musik för stråkar från 1952.

Det är idel tidiga verk vi hör här. Larssons första numrerade opus, En spelmans jordafärd efter Dan Andersson, är mogen och vacker musik framförd av Karl-Magnus Fredriksson till orkester. På skivan, där Sami Sinfonietta spelar under Stefan Parkman, kan man därtill höra Konsertuvertyr nr 2 samt tyvärr även fosterlands- pekoralet Det ljusa landet framförd av Radiokören - bruksmusikern Larsson i ett mindre smickrande snapshot. Det tyska bolaget CPO fortsätter hängivet att dokumentera svenska tonsättare, ofta med utmärkta inspelningar. Sedan tidigare har man spelat in sex av Atterbergs nio symfonier, på den senaste utgåvan är dock pianot i centrum.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons