Kursen stiger för snällhet

Under strecket
Publicerad
Annons

krönika | Fredag den 1 februari 2002New York Det länge sedan jag träffade så många snälla människor på en gång. Framför allt brukar jag inte förvänta mig vänlighet i New York, snarare ett snäsigt, "nice, why the fuck should I be nice!" Men snällheten står sedan den 11 september högre i kurs än någonsin tidigare och lägg märke till att jag skriver "kurs". Det är viktigt. Snällheten är nämligen starkt centrerad kring att ge bort saker, kring det som går att mäta i pengar, tycks det som. Ett slags andligt World Trade Center som osynligt svävar omkring i luften kanske. Thomas, en av min brors rumskamrater, ger mig tre nya cd-skivor och då jag frågar honom om han inte vill ha dem själv säger han att efter den 11 september känns det som om man vill vara snäll och ge bort presenter, särskilt till internationella gäster som vågar hälsa på. Jag shoppar mig intensivt genom Manhattan eftersom flygplatsernas intensiva säkerhetskontroll lyckats fördröja ankomsten av mina väskor med ett okänt antal dygn och det blir många paket i form av kläder och smink som kan köpas på försäkringen.

Sista kvällen får jag den finaste presenten. Av min brors andra rumskamrat, Kendra. Hon har sett att jag spanat in hennes nya hatt, den är turkos med mörkrosa siden inuti. Alldeles fantastisk. Hon frågar mig om jag kanske vill beställa en själv, den kostade 50 dollar. Jag säger att jag nog inte har råd. På kvällen knackar hon på mitt rum. I en krispig pappersväska med rosa silkespapper ligger den. Hatten. Vi enas om att träffas i Stockholm nästa gång.

Annons
Annons
Annons