Ivar Arpi:Kurder i kläm mellan Turkiet och IS

Ivar Arpi
Publicerad
Recep Tayyip Erdoğan är Turkiets president och partiledare för AKP.

Recep Tayyip Erdoğan är Turkiets president och partiledare för AKP.

Foto: TT / NTB Scanpix
Annons

All utrikespolitik är även inrikespolitik. Efter långa förhandlingar har Turkiet äntligen gett USA tillåtelse att använda deras flygbaser för att bomba IS. Överenskommelsen innebär upprättande av en frizon längs med turkiska gränsen mot Syrien. Och under helgen kom rapporter om att även Turkiet hade genomfört flygattacker mot IS. Men Turkiet passade även på att bomba den marxistiska, kurdiska gerillan PKK i Irak, som de som bekant länge stridit mot. Rapporter kom även om att kurdiska byar i Syrien attackerats. Nu har Turkiet kallat till Nato-möte för att de upplever sitt territorium som hotat.

Kriget mot IS ger bisarra sängkamrater. Milisen YPG, som är PKK:s systerorganisation i Syrien, är den grupp som har varit effektivast i kampen mot IS. När Ash Carter, USA:s försvarsminister, besökte regionen förra veckan kallade han YPG:s Syrienstyrkor för ”extremt effektiva på marken”. USA har koordinerat mark- och luftoperationer med YPG sedan ett tag tillbaka. ”Det finns ingen anledning att låtsas längre. Vi arbetar tillsammans och det fungerar”, säger en kurdisk tjänsteman i ett reportage i Wall Street Journal (25/7). Eller som Henri Barkley, tidigare Turkietexpert på amerikanska utrikesdepartementet, säger i samma reportage: ”USA har blivit YPG:s flygvapen och YPG har blivit USA:s markstyrka i Syrien.” USA har i praktiken allierat sig med samma marxistiska kurdiska milisgrupper som Turkiet nu bombar.

Annons
Annons
Recep Tayyip Erdoğan är Turkiets president och partiledare för AKP.

Recep Tayyip Erdoğan är Turkiets president och partiledare för AKP.

Foto: TT / NTB Scanpix

För två år sedan sade Barack Obama till Turkiet att USA skulle fortsätta bistå dem med hjälp mot PKK, vilket man paradoxalt nog vidhåller i dag. Men gränsen mellan PKK, och dess systerorganisationer i Syrien, Iran och Irak är hårfin. Från fängelset i Turkiet startade PKK-ledaren Abdullah Öçalan 2005 det som senare blev YPG, HPG och PJAK. Målet är ett enat Kurdistan, vilket ligger inom dagens statsgränser för Iran, Irak, Syrien och Turkiet. I Wall Street Journal intervjuas den 24-åriga kvinnan Zind Ruken som strider mot IS. Vad hon säger är talande: ”Alltihop är PKK men olika grenar. Ibland är jag PKK, ibland är jag PJAK, ibland är jag YPG. Det spelar egentligen ingen roll. De är alla medlemmar av PKK.”

Recep Tayyip Erdoğan är Turkiets president och partiledare för AKP. Foto: TT / NTB Scanpix

Vad var det som fick Turkiet att plötsligt ge sig in i striden mot IS? En bidragande orsak är säkert inrikespolitisk. I valet den 7 juni förlorade AKP sin majoritet. Samtidigt klarade ett prokurdiskt parti, HDP, för första gången att ta sig över 10-procentsspärren in i parlamentet. Orsaken är att religiösa kurder efter IS belägring av Kobane i Syrien övergav president Erdoğans AKP till förmån för HDP, eftersom man uppfattade Turkiets passivitet som ett svek. I dag är turkisk politik mer splittrad än på länge. Aldrig tidigare har kurderna haft så stort inflytande i Turkiet, samtidigt som den internationella opinionen har svängt. I dag uppfattar många YPG och PKK mer positivt än tidigare eftersom man främst ser dem som en kraft att räkna med i kampen mot IS. Och efter det dåliga valresultatet måste Erdoğans AKP ha stöd från antingen kemalistpartiet eller nationalistpartiet för att kunna regera. Båda dessa partier har hårdare tongångar gentemot kurderna än vad AKP har. Kanske vill nu Erdoğan trumma upp nationalistiska känslor genom en upptrappad konflikt mot både HDP, som nu börjat förtryckas hårdare, och mot PKK. Ett mer nationalistiskt klimat skulle gynna Erdoğan i ett nyval, är i så fall tankegången.

Om USA låter Turkiet fördjupa konflikten mot PKK kommer viktiga resurser dras bort från kampen mot IS. Medan USA hjälper YPG kommer Turkiet förstöra för dem. Ironiskt kommer båda ländernas flygplan, som motverkar varandras syften, att lyfta från samma flygbaser. Vad var i så fall poängen med att förhandla fram att få använda de turkiska flygbaserna till att börja med? Genom att involvera Turkiet har USA kanske underminerat kurdernas position, en av de få grupperna som faktiskt har varit framgångsrika mot IS. Maktbalansen kan nu komma att ändras till IS fördel. Och är inte det raka motsatsen till vad USA ville uppnå med överenskommelsen?

Annons
Annons
Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons