Recension

AntikrundanKung Oidipus regerar i förorten

Antikrundan  börjar med kaos och självömkan. Ensemblen har dock full kontroll över de tvära kasten mellan olika fiktionsnivåer i en föreställning där fragment ur fem antika dramer kokas ner till en lättsam skröna om nationalism, tabun, förbud, incest, hybris och mord.
Antikrundan börjar med kaos och självömkan. Ensemblen har dock full kontroll över de tvära kasten mellan olika fiktionsnivåer i en föreställning där fragment ur fem antika dramer kokas ner till en lättsam skröna om nationalism, tabun, förbud, incest, hybris och mord. Foto: TEATER MOMENT
Under strecket
Publicerad
Annons

Kung Oidipus längtar bort. Tänk att få sticka till Thailand och slippa alla miljöfrågor, undergångsprofetior och det där tjatet om mordet vid hörnet Sveavägen/Tunnelgatan som ännu förlamar landet. Nuet larmar och gör sig till så pass att han nästan glömt att han själv en gång slog ner en tjatig gamling just där. Tiden är sannerligen ur led.

Två och ett halvt millennium har gått sedan den antika, grekiska teatern föddes. Scenen blev en allmän arena för att diskutera den relativa eller verkliga frihet som existerar mellan krav från staten/gudarna och den enskilda individen. Här gestaltades en tidig existentialism, här visades konsekvenserna av övermod, halsstarrig maktutövning och olika val. Pjäserna ger oss en samling moraliska exempel, bilder av urberättelser om familjerelationer, mod och skuld.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons