Annons
Recension

Dick, Docenten och JaneKulturkritik helt fri från sura miner

PIKARESK Fredrik Långs nya roman om en kritiker som avskyr deckare är underfundig och författad med pokerfejs. Den skenbart lätta stilen medger en kulturkritik som annars hade kunnat stämplas som konservativ.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Det kan vara kinkigt för en kritiker att recensera Fredrik Långs senaste roman ”Dick, Docenten och Jane”. Den handlar nämligen om en kritiker, Dick Soderstrom, en sorts riddare av den sorgliga skepnaden, en uppblåst smakdomare som tiden för länge sen passerat, en motståndare till kultursidans nöjesfixering, kort sagt någon de flesta kritiker kan känna igen sig i, åtminstone lite grann.

Å andra sidan är Dick en otvetydigt löjlig figur; han går omkring med aluminiumfolie under mössan för att skydda sig mot elektromagnetisk strålning, han är karaktärssvag och driftstyrd, glider in i någonting som mest liknar en psykos och är livrädd för sin fru – med all orsak, förvisso.

Annons
Annons
Annons