Annons
Recension

Herrarna i skogenKulturens ödelagda rotsystem

HOT OCH MÖJLIGHET De snabba förändringar och den förstörelse av skog och landskap som har skett sedan 1800-talets mitt gör oss till främlingar för vår historia och vår kultur. Kerstin Ekman är dyster när hon skriver skogens kulturhistoria, men sätter sitt hopp till kunskapen som ger en relation till naturen.

Under strecket
Publicerad

För en tid sen fick jag en ny synvinkel på det som vi kallar för rationellt skogsbruk. Hos en vän till mig byttes fönstren ut i fastigheten där han bor. När arbetet var gjort sade en av hantverkarna att han nu kunde vara säker på att fönstren skulle vara täta de närmaste tio åren. Min vän svarade lite förvånad att de förra ju hade hållit i hundra år? Ja, replikerade hantverkaren, men på den tiden gjordes fönsterbågarna av naturvuxet trä som var hårt som järn. Dagens virke kommer ur gödslade, snabbväxande skogar och det är så poröst att livslängden blir därefter.

I sin märkliga, både polemiska, tankeväckande och litterärt högtstående essäsamling Herrarna i skogen (Albert Bonniers Förlag, 557 s) har Kerstin Ekman många exempel på liknande ekonomisk logik. Ett av de mest slående hämtas från den stora storm som gick över södra Sverige i januari 2005. Då föll 250 miljoner träd, 50 miljoner kubikmeter virke. Senast lika stora vindstyrkor hade uppmätts var 1969, men den gången fälldes bara hälften så mycket virke. Skillnaden förklaras av att sedan 1969 hade den naturligt växande lövskogen avverkats och ersatts med planterad gran. Lövskogen, som är kal på vintern och har annorlunda rötter, tål stormexponering mycket bättre än den vindfångande granen. Dessutom gallras granplantagerna, vilket skapar gator som ytterligare höjer vindhastigheterna.

Annons
Annons
Annons