Annons

Kulturen sviker i mänsklighetens ödesfråga

Tagebau Jänschwalde, Tyskland. I det här dagbrottet bryter Vattenfall brunkol och lämnar efter sig en öken av sand och slaggprodukter från kolutvinningen.
Tagebau Jänschwalde, Tyskland. I det här dagbrottet bryter Vattenfall brunkol och lämnar efter sig en öken av sand och slaggprodukter från kolutvinningen. Foto: Simon Paulin

För att undvika en klimatkatastrof krävs en fundamental omläggning av våra levnadssätt. Var finns berättelserna om hur det nya livet kan se ut? Forskaren Staffan Laestadius saknar kulturfolket i klimatdebatten.

Uppdaterad
Publicerad

Det står en elefant i modernitetens vardagsrum. Vi talar inte om den och agerar som om den inte finns. Visst vållar den en del obehag men den har ju alltid funnits där och vi vet inte hur vi ska bli av med den. Ja, många av oss vill i praktiken inte ens avveckla den, eftersom den berikar oss materiellt, vidgar våra vyer och ger oss individuell frihet.

Det moderna har negligerat sitt kolberoende, ett beroende som ökat stadigt i 200 år och som numera genomsyrar våra liv och lägger grunden för vad som är normalt: köra barnen till en skola vi valt, hämta dem hos en förälder vi inte längre bor med, ta oss till gymmet och även köra lite extra för att köpa ekologisk och närodlad mat. Och inte minst flygresan som kostar mindre än ett restaurangbesök.

Annons
Annons
Annons
Annons