Annons

Pelle Snickars:Kulturarvet sprids med digital vind

I många arkiv pågår arbetet med att digitalisera samlingar av bilder och filmer för eftervärlden. En ny antologi frågar sig hur digitaliseringen förändrar relationen till vårt kulturarv.

Under strecket
Publicerad

Vårvintern 1945 åker fotografen Ralph Weizsäcker omkring på det schlesiska låglandet och fotograferar inten­sivt. Han är utsänd av det nazityska Propagandaministeriets avdelning för bildande konst, och uppgiften är att fotografera så många fresker, statyer och kyrkointeriörer som det bara är möjligt innan Röda armén spränger allt i bitar. Fronten är inte långt borta och Weizsäcker arbetar febrilt. Ofta måste han ljussätta kyrkofreskerna med mängder av kilowatt och elektriciteten är inte alltid att lita på. Med hjälp av Agfas nya färgdiafilm skall det germanska kultur­arvet räddas – åtminstone på bild.

Räddningsaktionen hade inletts i decem­ber 1943. Under trycket av ett alltmer inten­sifierat bombkrig och Röda arméns obevek­liga frammarsch, utgick en order från högsta­ ort med ”riktlinjer för utförandet av uppdraget för färgupptagningar av täck- och väggmålningar i historiska byggnadsminnesmärken inom Stortyskland”. Tanken var att med hjälp av diabilder i färg dokumentera både rikets eget kulturarv och det som konfiskerats från den för­störelse, som inte bara hotade, utan för de flesta framstod som ett fruktansvärt faktum­. När byggnaderna och målningarna inte längre kunde skyddas från fiendens eld, borde man åtminstone med kame­rans hjälp bevara bilden av ett tusenårigt kulturarv. Med moderna mediers hjälp försökte man alltså på tyskt rationellt manér­ att arkivariskt lösa den enorma ”gallring” som förestod.

Annons
Annons
Annons