Ghostbusters: AfterlifeKul återupplivning av spökjägar-klassikern

Remaken på 80-talsklassikern ”Ghostbusters” flörtar hej vilt med förlagan.
Remaken på 80-talsklassikern ”Ghostbusters” flörtar hej vilt med förlagan. Foto: Kimberley French/Columbia Pictures

Aldrig läskigt – men kul, gulligt och med många metablinkningar till originalet. ”Ghostbusters: Afterlife” ger en olivkvist till fansen som idealiserar den ursprungliga versionen av filmen.

Under strecket
Publicerad
Paul Rudd i ”Ghostbusters: Afterlife”.

Paul Rudd i ”Ghostbusters: Afterlife”.

Foto: Kimberly French/Columbia Pictures
Annons

Alla som blev förbannade över 2016 års kvinnofrontade nytolkning av ”Ghostbusters” kan andas ut. ”Ghostbusters: Afterlife” är nämligen inte en fortsättning på den, utan tvärtom en stor fet olivkvist till åttiotalsfansen.

Regissören Jason Reitman – son till Ivan Reitman som ansvarade för det onödigt vördade originalet från 1984 – har visserligen flyttat berättelsen från Manhattan till hålan Summerville i Oklahoma, men i övrigt finns de flesta gamla beståndsdelarna där, från ectomobilen till de protonsprutande gevären till en nollställd Bill Murray/Dr Venkman till det struttiga ledmotivet av Ray Parker Jr. Om det upplägget låter stendött eller trivsamt beror förstås på mottagaren (och hens tolerans för Hollywoods remake-sjuka), men faktum är att den resulterande filmen inte är så dum, en som i sina bästa stunder känns som ett slags Spielberg light

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons