Anna Ångström:Kroppen på scenen är aldrig helt oskyldig

Vårruschen på scenerna har börjat! SvD:s kulturredaktion vill guida läsarna i det rika utbudet av teater, dans, opera och musik över landet. Ett tema är människor på flykt och olika slags gränser. Välkommen till SvD Scenvår.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

SvD Scenhöst har utkommit sedan 1993. Nr 1994 (till vänster) vann formpris. Scenvår började ges ut några år senare.

Foto: Anna Ångström
Annons

Gränser och möjligheter – all konst handlar på ett eller annat sätt om det. Inte minst när kroppen är i fokus, som i ”Körper” av Sasha Waltz eller ”Limits” med Cirkus Cirkör, för att nämna två mycket olika men spännande uppsättningar i vår. I ”Körper”, som sexton år efter tillkomsten nu får svensk premiär på Kungliga Operan, blir kroppen associativt objekt i en visuell, grym och rolig anatomi- och historielektion.

Kroppen är allt annat än oskyldig. Den används som blickfång i propaganda, reklam och konst – kroppen utsätts för betraktare som laddar den med betydelser utifrån sina erfarenheter och värderingar (minns bråket förra året kring Kungliga Operans affisch för Mats Eks ”Svansjön”). Och vilka associationer väcker ”vita män som rör sig unisont”? På Norrlandsoperan i Umeå och Dansstationen i Malmö ges kanske svar när Martin Forsberg iscensätter ”Ultra”, inspirerad av fascismens estetik. Massan är – lika ofta som solisten – en koreografisk favoritform i alltifrån den klassiska balettens välsynkade kår till samtida undersökningar av gruppbeteenden med mer eller mindre politisk prägel.

Annons
Annons
Annons