Krönika

Peter Benson: Krönika: När är du rik?

Stefan Löfven brukar säga att han vill höja skatten för ”de allra rikaste”. Tankarna går till att det är dags för Krösus Sork och liknande girigbukar att lätta på lädret. Men sanningen bakom retoriken är snarare att det är heltidsarbetande medelklassfamiljer vars plånbok ska vittjas. Så vem är egentligen rik? Den så kallade FIRE-rörelsen har i vart fall sitt svar klart.

Läs mer om Börsplus krönikor

Men innan vi kommer till FIRE-rörelsen så kan vi nog enas om att det levnadsvisa svaret är att rikedom är att äga hälsan, kärleksfulla relationer och mening i tillvaron. Därtill finns två nästan lika viktiga livsrikedomar i form av trygghet och frihet. Dessa två kan rätt lätt översättas till pengar och därmed ekonomisk rikedom.

Men inte ens ekonomisk rikedom är något entydigt. Man kan leva lyxliv och vara fattig eller vara stenrik och tvingas leva på korvören. Tabellen nedan är ett schematiskt sätt att se på saken.

Fyra nyanser av rika och fattiga

HÖG INKOMST LÅG INKOMST
FÖRMÖGEN Schablonbilden av "de rika". Låg inkomst men mycket kapital. Prekärt om kostnaderna är höga. Annars stabilt.
FATTIG Höga inkomster men höga kostnader. "Lyxfällan." Allt från belånad medelklass till "Les Miserables".

Här ser man två ”hybridtyper” som inte passar in i vulgärbilden av vem som är rik eller fattig.

  1. Den fattige höginkomsttagaren. Tänk välutbildad storstadsfamilj med karriär och toppbelånad bostad och ovilja att kompromissa när det gäller nya prylar, renoverade badrum och semesterresor. Då kan inkomsten vara nästan hur hög som helst och det går ändå inte att spara en krona.
  2. Den förmögne låginkomsttagaren. Sverige vimlar exempelvis av änkor som äger fastigheter och stora värdepappersportföljer men som har minimal pension. En annan stor grupp är bönder och skogsägare där värdet är många miljoner men kassaflödet är klent.

En växande trend i hela Västvärlden är att många som befinner sig i den första gruppen tröttnar på ekorrhjulet och längtar till den andra gruppen.

Här finns en hel subkultur som ibland kallas FIRE-rörelsen, vilket står för Financial Independence, Retire Early. I Sverige märks subkulturen på att bloggar som exempelvis Onkel Toms stuga och Enkelboning blivit stora.

Tanken är alltså att dra ner på sina kostnader till ett absolut minimum, spara till max och så snabbt som möjligt bygga upp ett kapital som ger ekonomiskt oberoende. FIRE-folkets tumregel är att ekonomiskt oberoende uppnås när man har finansiella tillgångar värda 25x gånger ens årliga levnadsomkostnader. Tanken är att man då med en rimlig avkastning har råd att ta ut 4 procent av kapitalet per år för att täcka sina kostnader.

Ett nyckelbegrepp är ”sparkvot”, alltså hur stor andel av disponibel inkomst som kan sparas. Det givna sättet att ha en hög sparkvot är inte att ha en hög inkomst utan att ha låga levnadsomkostnader. Låga levnadsomkostnader sänker också kapitalkravet för att uppnå FIRE-definitionen av ekonomiskt oberoende.

Tabellen nedan visar hur det kan se ut. Vi antar en ung person med noll kronor i sparkapital, en bruttolön på 25 000 kronor som efter skatt ökar med 5 procent per år (en flitig ungdom). Ambitionsnivån för att leva ”minimalistiskt” (vedertagen skönskrivning av att leva sparsamt) sätter vi till ”garantipension”, alltså det som förr hette folkpension. Maximal garantipension är 7 200 kronor per månad efter skatt.

Med 6 procent avkastning tar det exakt tio år att uppnå ekonomiskt oberoende. Att beloppet är så lågt som 2,6 Mkr beror på den mycket frugala livsstilen. En till synes trivial men egentligen ganska djup insikt är att rikedom är något relativt. Den som gör av med 1 Mkr per år behöver 25 Mkr för att vara lika ”rik” som den som lever FIRE-liv. Det är inte på de stora inkomsterna utan på de små utgifterna man blir rik.

Annons
X

Läs även

Annons
X
Annons
X
Annons
X