Krönika

Peter Benson: Krönika: Kan bankfossiler pressas ihop till diamanter?

Brunkolsproducenter och europeiska bankaktier är ungefär lika populära. Men under hårt tryck kan kol komprimeras och förvandlas till diamant. Vad skulle hända om man utsatte en europeisk storbank för hårt tryck och tvingade den att krympa? Kanske skulle det också bli en diamant? Det säger en hel del att ingen har testat.

Läs mer om Börsplus krönikor
undefined
Foto: Patrick Pleul/AP, Maja Suslin/TT

Apropå diamanter så är Bob Diamond namnet på den i storbanksvärlden oerhört kände tidigare chefen för Barclays Bank. Numera driver Bob Diamond den lilla men högprofilerade riskkapitalfirman Atlas Merchant Capital med fokus på banker och finansföretag i Europa och inte minst Afrika.

– Den enda sektorn i ekonomin där värderingarna inte är högre än de var 2008 är finansiella tjänster, säger Bob Diamond i en (låst) intervju med Financial Times apropå de köplägen han ser i Europa.

– Innan krisen var allting global, global, global, universal, universal, universal. Nu är det mer fokuserat och selektivt och det är en mycket bättre investeringsmöjlighet.

Givetvis pratar Bob Diamond i egen sak men intressant är det ändå. I Sverige är vi bortskämda med välskötta storbanker med god konkurrenskraft och 10–15 procents avkastning på eget kapital. Så även om p/e-talen är låga så värderas svenska storbanksaktier klart över eget kapital.

Annat är det på kontinenten. Här vimlar det av banker som är både dåliga på kreditgivning och ineffektiva. Lönsamheten är därför usel och riskerna för kreditförluster höga. Aktievärderingen blir följaktligen låg. Tabellen nedan visar alla bankaktier i Eurozonen som täcks av informationstjänsten Börsdata och har ett börsvärde på över 1 miljard euro samt värderas till under halva substansvärdet, mätt som eget kapital minus immateriella tillgångar.

Banker som värderas under halva bokvärdet

Börsvärde Land Price /Tangible Book P/E-tal ROE, snitt 3 år ROE, bäst av 3 år Direkt -avkastn. Soliditet
Banca Monte Dei Paschi 1,5 mrd EUR Italien 0,15 neg -26,6% 4,0% - 7%
Natl. Bank of Belgium 1 mrd EUR Belgien 0,16 1,6 9,9% 10,4% 3,5% 4%
Dexia 1,8 mrd EUR Belgien 0,24 neg -2,9% 7,3% - 5%
Deutsche Bank 17 mrd EUR Tyskland 0,29 neg -1,0% 0,6% 1,3% 5%
Banco Bpm 2,9 mrd EUR Italien 0,30 neg -4,7% 17,0% - 7%
Crcam Nord de France 1,3 mrd EUR Frankrike 0,31 8,5 4,0% 4,2% 4,7% 14%
Unione Di Banche Ital. 3 mrd EUR Italien 0,33 15,4 -0,5% 5,9% 4,2% 9%
Credit Agricole Brie Pic. 1,3 mrd EUR Frankrike 0,35 7,4 5,2% 5,5% 4,6% 13%
Wustenrot & Wurttemb. 1,6 mrd EUR Tyskland 0,39 7,3 5,9% 6,5% 3,8% 6%
Commerzbank 9,9 mrd EUR Tyskland 0,40 9,3 1,7% 3,8% - 6%
Caisse Reg. Agricole Paris 2,5 mrd EUR Frankrike 0,41 9,3 4,5% 4,8% 4,3% 12%
Unicaja Banco 1,7 mrd EUR Spanien 0,43 9,5 4,3% 5,0% 2,1% 7%
Bper Banca 1,7 mrd EUR Italien 0,45 4,6 3,7% 7,7% 3,2% 7%
Unicredit 23,7 mrd EUR Italien 0,46 6,8 -6,1% 6,2% 3,0% 7%
Deutsche Pfandbriefbank 1,4 mrd EUR Tyskland 0,46 7,4 6,5% 7,0% 10,0% 6%
Banca Pop. Di Sondrio 1,2 mrd EUR Italien 0,47 6,8 5,3% 6,6% 2,6% 6%
Societe Generale 25,6 mrd EUR Frankrike 0,47 10,1 4,5% 5,2% 6,8% 5%
Liberbank 1,2 mrd EUR Spanien 0,48 neg 0,1% 5,0% - 8%
Källa: SvD Börsplus / Börsdata Börsvärde relativt "tangibelt bokvärde", alltså eget kapital minus immaterialla tillgångar som goodwill. Avser R12, alltså senaste 12 månader. Avkastning på eget kapital, snitt för senaste 3 åren. Avkastning på eget kapital, bäst av senaste 3 åren.

Vi tar översta namnet på listan som exempel på hur tabellen ska tolkas.

Köper man aktier i Banca Monte Dei Paschi så betalar man superlåga 0,15 euro per 1,00 euro i substansvärde (Price / Tangible Book value). Avkastningsmåttet ROE visar dock att banken gått med rejäl förlust (-26,6%) i snitt de senaste tre åren och att "bästa året" bara gav en avkastning på usla 4 procent. Banken ger naturligt nog ingen utdelning. Soliditeten på 7 procent säger inte så mycket givet att de stora förlusterna skvallrar om stor risk för svarta hål i balansräkningen.

Gemensamt för de 18 bankerna på listan är alltså att de värderas till under halva slaktvärdet eftersom de är bevisat olönsamma och/eller befaras ha stora hål i balansräkningen som gör att redovisat eget kapital uppfattas som en chimär. Signalen från marknaden är alltså att de här bankerna förstör stora värden.

Men vad skulle hända om en ansvarig allokerare av kapital tog signalen från marknaden på allvar? Vi tänker oss alltså en styrelse för en värdeförstörande bank som drar slutsatsen att det bästa vore om man började avveckla stora delar av banken. Ungefär så här skulle det kunna gå till:

  • Lägg ner allt som syftar till att få nya kunder. Friställ alla marknadsförare och sätt reklambudgeten till noll.
  • Nyutveckla inga nya tjänster eller funktioner. Underhåll bara det som måste underhållas.
  • Stryp nyutlåningen till gamla kunder nästan helt. Gör bara undantag om det är till mycket bra villkor för banken.
  • Samma sak med befintliga lån. När de förfaller så förlängs de bara om det är till riktigt bra villkor för banken.
  • Upphör med alla aktiviteter som ”skapar komplexitet” och lägg istället resurserna på att metodiskt avveckla alla komplexa affärer och dåliga kunder.
  • På några års sikt kan låneboken krympa med kanske 50–90 procent.
  • Var stenhård med att dra ner kostnaderna i minst samma takt som låneboken krymper. Danska småbanker som Ringkjøbing Landbobank visar att det går att driva ”gammelbank” både effektivt och småskaligt.
  • Stäng bankkontor och trimma inlåningsräntor i den takt som är lagom för att krympa även här.
  • När balansräkningen krymper så stiger soliditeten och risken sjunker. Det kan snabbt göra underverk för finansieringskostnaden och/eller skapa enorm utdelningskapacitet.

Planen är alltså att krympa bort alla de volymer som gör banken stor och tungrodd och olönsam. Målet är att det som blir kvar bara är en bråkdel så stort men har en sund lönsamhet. Lönsamheten längs vägen behöver heller inte bli dålig. Procentuellt högre räntenetto och kraftigt fallande underliggande kostnader kanske mer än uppväger ständiga avvecklingskostnader. Lätt som en plätt eller? Nej verkligen inte. Faktorer som ofta hindrar är följande:

  • Huvudägare som av olika skäl vill bevara Status Quo.
  • Chefer och anställda som vill växa istället för att ta itu med svagheter.
  • Politiker som inte tillåter uppsägningar eller stramare kreditgivning.
  • Kredittagare som är ”zombies”, alltså företag på obestånd som varken kan begravas eller fås på grön kvist.

Det sistnämnda är det största problemet. Eurozonen vimlar av zombieföretag vars banker blundar för problemet eftersom sanningen skulle kräva nyemission. Därav den onda spiralen med usel lönsamhet som leder till låg värdering som leder till dåliga affärsbeslut. Men visst vore det spännande om någon som Bob Diamond eller Christer Gardell testade att sätta en europeisk bank på höglönsam svältkur?

Läs även

Foto: Patrick Pleul/AP, Maja Suslin/TT Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X
Annons
X