Krönika

Peter Benson: Krönika: Är garantier botten eller toppen?

När börsbolag tar in nya pengar från investerare så heter det ofta att ”emissionen är garanterad” till säg 80 procent. Avsikten är att det ska tolkas som ett styrkebesked. Men beroende på omständigheter kan det lika gärna varsla om bottennapp i form av ett svagt bolag och/eller en skrupelfri ledning. Ett aktuellt exempel från Börsplus IPO-guide visar på skillnaden.

Läs mer om Börsplus krönikor
Att missuppfatta innebörden av en ”garanterad nyemission” leder ofta till bottennapp.
Att missuppfatta innebörden av en ”garanterad nyemission” leder ofta till bottennapp. Foto: Max Kjellstrup / Havsresan 2009 / Teknisk geologi LTH / TT NYHETSBYRÅN

Nyemissioner har spännande inslag av Moment 22 i sig.

Ingen vettig investerare vill teckna sig om risken är stor att nyemissionen inte blir fulltecknad. Det här är ett stort problem när det råder osäkerhet om vad som är ”rätt pris”. Exempelvis vid börsnoteringar eller när förhoppningsbolag ska finansieras sig.

Därför har fiffiga finansrådgivare tänkt ut nyemissionsgarantier. Veckorna innan offentliggörande kontaktar rådgivaren utvalda större investerare och erbjuder dem pengar för att bli ”garanter” i den stundande nyemissionen.

Ett aktuellt exempel är miljöteknikbolaget Ferroamp som den 22 mars noteras på First North. När noteringen tillkännagavs så angavs att det fanns teckningsförbindelser och garantier /../ uppgående till ca 80 procent av emissionen. I prospektet framgår att garanterna, ett 30-tal investerare, får en ersättning på 10 procent av respektive belopp de garanterar.

Men exakt vad garanteras?

Ända sedan nyemissionsgarantier blev vanliga för säg 20 år sedan så har normen varit att garantin är ett löfte att träda in och teckna om nyemissionen inte blir fulltecknad. En emission på säg 100 Mkr som är garanterad till säg 70 procent måste då alltså få in teckningsanmälningar på minst 30 Mkr för att, inklusive garantin, bli fulltecknad. Kommer det in teckningsanmälningar på 90 Mkr så måste garanterna bara träda in och ta de resterande 10 Mkr. O.s.v. En sådan garanti är väldigt värdefull om man behöver stilla övriga investerares oro över huruvida en emission blir fulltecknad eller ej.

Det som dock hänt på senare tid är att det som beskrivs ovan inte längre är den självklara normen när det kommer till garantier. Istället har en stygg gökunge tagit alltmer utrymme. Facktermen för den fula varianten är ”bottengaranti”. Det är ett lämpligt namn eftersom bottengaranti både beskriver mekaniken och effekten.

  • Mekaniken är att bottengarantin börjar gälla från botten och upp om man tänker sig teckningsanmälningarna som en trave papper. Det innebär att om garantin är på 80 procent och emissionen blir tecknad till 80 procent så behöver garanterna inte gå in alls.
  • Effekten är botten för aktieägarna. En emission som även inräknat garanter bara blir 80 procent tecknad är sannolikt riktigt dåligt för bolag och aktieägare.

Tillkomsten av bottengarantier har gjort att det som tidigare var den självklara definitionen på en garanti numera bland de insatta kallas för ”toppgaranti”. (Garanternas åtagande läggs ju på toppen av övriga teckningsanmälningar om dessa understiger 100 procent.)

Åter till Ferroamp. Läser man det finstilta i prospektet så har man i beskrivningen av garantin bytt ut ordet ”uppgående till” mot ”upp till”. Den lilla ordglidningen är enda ledtråden Börsplus har hittat som visar att Ferroamp har en bottengaranti (dåligt) och inte en toppgaranti (bra).

Att det var en bottengaranti i dubbel bemärkelse stod helt klart när emissionen var slutförd och det bara kommit in teckningsanmälningar på 90 procent. Ett fiasko alltså. Trots det behövde inte garantikonsortiet i Ferroamp träda in.

Ferroamp betalade alltså miljoner i garantiersättning men det gav noll effekt i termer av utfall i emissionen. Vad är då vitsen med en bottengaranti?

Svaret hänger nog ihop med att 74 procent av alla investerare är helt okunniga om gökungen bottengaranti, enligt en färsk gallup på Twitter.

Istället verkar man tro att ordet ”garanti” fortfarande är synonymt med toppgaranti.

Det ligger nära till hands att se bottengarantier som ett PR-trick för att lura okunniga investerare att tro att emissionsrisken är låg. Fastän den egentligen är superhög. Duktiga investerare slåss ju om att få ta del av attraktiva erbjudanden. Förekomsten av garantier, även toppgarantier, är snarast motsatsen och visar på svaghet.

Ovan redogör rådgivningsfirman InWest Corporate Finance på Twitter för dynamiken. De sällsynta fall där en bottengaranti faktiskt kan göra faktisk skillnad (utöver som PR-knep) är de fall där man som investerare för allt smör i Småland bör undvika att själv ge sig in. Bottengarantier är alltså antingen meningslösa/cyniska PR-knep eller så är det en säker signal om att risken är skyhög. Inte låg som namnet ”garanti” annars ger sken av.

Annons
X

Läs även

Att missuppfatta innebörden av en ”garanterad nyemission” leder ofta till bottennapp.

Foto: Max Kjellstrup / Havsresan 2009 / Teknisk geologi LTH / TT NYHETSBYRÅN Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X
Annons
X