Annons
Krönika

Jenny Damberg:Krogköpenhamn är en god förebild

Stockholm växer som krogstad och ändå har det aldrig varit svårare att få bord på de bra ställena. Jenny Damberg hoppas på en utveckling liknande den i Danmark där stjärnkrogarna knoppar av sig till goda mellanklasställen.

Under strecket
Publicerad

Klassisk vy över Köpenhamn.

Foto: COLOURBOX

Klassisk vy över Köpenhamn.

Foto: COLOURBOX
Klassisk vy över Köpenhamn.
Klassisk vy över Köpenhamn. Foto: COLOURBOX

”Ja, det var bra, men det var nog sista gången.” Min kompis suckar tungt, och ser sig om. Jag gör det samma. Det gäller att spara bilden. Vi är ett gäng som just ätit en härlig måltid på en nyöppnad restaurang i Stockholm. Det är inget man gör utan ett visst vemod. För är det riktigt bra, då vet man med sig att det kommer vara omöjligt att upprepa inom rimlig tid. Bokningarna är för täta på de ställen man själv vill tillbaka till. Två personer okej, det kan gå att klämma in. Men ett sällskap på fyra-fem? Var ute månader i förväg.

Det gäller inte bara Lilla Ego, där bordsbokning framstår som en mytisk företeelse. Personliga favoriter som Chez Betty, Babette, Café Facile, Gro, Nook, Shibumi, ja, till och med en jätterestaurang som AG är fullbokade flera veckor i förväg. Möjligtvis kan man få ett bord mitt i veckan, vid niotiden. Eller om man ställer sig i kö till drop in-platserna vid fem-sex på eftermiddagen. Eller om man chansar på en barplats. Men återigen, då kan man inte vara fler än två, eller möjligtvis tre personer, med god hörsel.

Annons
Annons

**Jag förstår att **det här egentligen inte är något att beklaga. Att bra ställen är fullsatta visar att kvalitet lönar sig. Marknaden fungerar. Men när man sitter där och har klickat och ringt runt utan framgång är det ändå inte utan viss uppgivenhet. Som hos en ratad och förorättad trofé infinner sig frågan: Varför är det inte fler som slåss om mig som gäst?

Stockholm har vuxit något enormt som restaurangstad, och fortsätter att göra så. Men det är lite som med bostadsmarknaden, efterfrågan ligger hela tiden ett steg före.

En avgörande skillnad mellan Stockholm och Skandinaviens krogcentrum, Köpenhamn, är de många kulinariskt ambitiösa ställen i mellanprisklass som finns i den danska huvudstaden. Inte sällan rör det sig om avknoppningar från stadens stjärnrestauranger. René Redzepi sa för några år sedan att det som gör honom gladast är när folk går vidare från Noma och öppnar något eget, när han känner att han har bidragit till att scenen växer. Det hela påminner onekligen lite om hur ett träd förgrenar sig. Hyllade Noma-alumnen Bror, som drivs av bland andra svenske Victor Wågman, ynglade i sin tur nyligen av sig i form av Café Lillebror.

Jag hoppas att en liknande utveckling kan ta fart i Stockholm. Som gäst lovar jag att bidra genom att äta. Och ja, även att försöka boka i tid.

Jenny Damberg

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons