Recension

HammerfallKrock mellan mys och metal

Under strecket
Publicerad
Annons

Att Pontus Norgren är en briljant gitarrist har varit känt i musikkretsar långt innan han blev en Poodle med hela svenska folket. Men att han kunde rycka upp ett redan så framgångsrikt band som Hammerfall var jag inte riktigt beredd på. Den skönt avslappnade spelstilen bryter av fint och passar perfekt i de mer klassiskt skurna heavy metal-låtarna, exempelvis Punish and enslave. Och även om det knappast är någon tävling så utklassar han den stelare Oscar Dronjak totalt.

Hammerfall som liveband är mer charmigt än coolt, men det finns element som är till upplevelsens fördel. Simpel koreografi bland instrumentalisterna är visserligen ett beprövat, men effektfullt knep. Det är när Hammerfall andas Saxon snarare än World of warcraft som de är ett relevant hårdrocksband. Då känns käckheten aldrig fjantig eller spelad. Då visar bandet helt plötsligt sig själva i ett nytt ljus.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons