Merete Mazzarella:Kritikern som självständig varelse

Är kritikern en cynisk betraktare eller en konstnär i sin egen rätt? I boken ”Better living through criticism. How to think about art, pleasure, beauty and truth” menar A O Scott att kritikern måste vara ödmjuk inför sin egen blick men också försvara sin autonomi.

Under strecket
Publicerad

Sinnebilden av den cyniske kritikern – Anton Ego från Disneyfilmen "Råttatouille".

Foto: Walt Disney Co / IBL
Annons

Åtminstone som litteraturkritiker kan man ibland börja undra om inte de enda kritikerna som idag har verklig auktoritet är restaurangkritikerna. På det litterära fältet finns det inte längre mästerkritiker som alla läser, allt färre personer kan överhuvudtaget försörja sig som kritiker, kritiken har fått konkurrens av bloggar och stort uppslagna författarintervjuer. Också när det gäller recensioner kan det vara storleken på fotot av författaren som avgör recensionens betydelse.

Men litteraturen är inte det enda område där kritikerns roll är ifrågasatt. I maj 2012 hade Walt Disney-bolagets nya storsatsning, den serietidningsbaserade ”The Avengers”, premiär på 3 500 biografer i USA. Hajpen var enorm, recensionerna mestadels översvallande men New York Times kritiker A. O. Scott skrev för sin del att han – samtidigt som han uppskattade filmen som en både smart och lekfull dialogkomedi – beklagade att dess egenart offrats på kommersialismens altare. Trots att han alltså ingalunda var entydigt negativ blev reaktionerna kraftiga. En av filmens stjärnor, Samuel L. Jackson, twittrade: ”A. O. Scott behöver ett nytt jobb! Låt oss hjälpa honom att hitta ett som han klarar av!”

Annons
Annons
Annons