Kritiken tystas med löften om snabb återuppbyggnad
Det kommer att ta många år innan livet är tillbaka till det vanliga för Sichuans mer än tio miljoner hemlösa. När nu räddningsarbetet går över i återuppbyggnad börjar också frågorna att hopa sig. Ledande kritiker menar att jordbävningen rent av kan ha orsakats av myndigheternas massiva dammbyggen i området. Men frågorna är känsliga och svaren få och väl bevakade.
Av affären i byn Tumen finns ingenting kvar, men affärsinnehavaren hann ut innan huset föll. Från det raserade polishuset bakom vajar kommunistpartiets fana.
Ingenjör Fan Xiao varnade redan på 1980-talet att den 156 meter höga dammen Zipingpu, som ligger 5,5 kilometer från epicentrum, skulle kunna skapa en stor jordbävning.
Kaféägaren Peter Goff var med och startade organisationen Sichuan Quake Relief dagarna efter jordbävningen. Totalt har de kört ut närmare 100 ton nödhjälp.
Zhan bröt armen i jordbävningen. Men han hade tur säger han. Livet går vidare och en liten bit upp i backen har kvartersbutiken öppnat igen i ett hus som står helt intakt.
Listor på överlevande täcker ett tält i närheten av byn Jiulong. Den officiella siffran över döda och saknade är 87506, men det är en grov uppskattning. Det finns inga centrala offentliga namnlistor och ingenstans att ringa för att rapportera om man lever.
En bonde cyklar förbi ett sargat område nära byn Jiulong. Han är på väg till fälten med sin besprutningstank fylld av kemikalier. För många finns trots allt en vardag och återbyggnaden har snabbt kommit igång.
Wang Liangs elever övade engelsk grammatik inför ett prov senare på eftermiddagen. De 71 eleverna, 12 år gamla, satt i prydliga rader och läste högt efter sin lärare; ”Excuse me, where is the school?” “Excuse me, where is the supermarket?” Klockan var strax efter två på eftermiddagen och solen sken utanför fönstret. Snart skulle deras liv förändras för alltid.
Wang Liang är 24 år gammal och när jordbävningen kom var hennes elever mitt i en mening. Bänkarna började skaka, fönstren skallrade och golvet hoppade upp och ner. Wang Liangs granne beskrev det senare som känslan i ett flygplan då det passerar kraftiga luftgropar, inga fixa referenser, allt rörde sig. Hon bad sina elever att sätta sig under bänkarna. Hon förstod inte att det var en jordbävning förrän en lång stund senare.