Annons

Kritiken som slutade lyssna

ÖDMJUKHET. Tidskriften 00-tal angrep den svenska litteratur­kritiken i sitt senaste nummer, något som har startat en het debatt. Men SvD:s kulturchef Stefan Eklund saknar något bland alla röster – en kritik som vågar vara ödmjuk.

Uppdaterad
Publicerad

I den debatt som har följt efter 00-tals kritiknummer talar få om behovet av en ödmjukare litteraturkritik. Ändå är det just det behovet man slås av när man läser nämnda tidskrift. Eller rättare sagt, när man läser den klart mest lysande texten om kritik som 00-tal presenterar: ”Hur är det med kritiken?” av den franske författaren och filosofen Maurice Blanchot.

Blanchot dog 2003, 96 år gammal, efter ett liv i skymundan. Det finns överhuvudtaget knappt några fotografier av honom. Men han är en av dem som formade det sena 1900-talets syn på litteratur som något i ständig rörelse, något som alstrar frågor snarare än svar. Viktiga poststrukturalister som Jacques Derrida och Roland Barthes är svåra att tänka sig utan Blanchot. Hans livslånga vänskap med Emmanuel Levinas är också värd att notera – precis som hos denne finns hos Blanchot ett avsevärt mått av respekt och ansvarstagande inför den Andre.

Annons
Annons
Annons