Jenny Björkman:Kritiken har varit viktig för psykiatrin

Anna Odell väckte uppmärksamhet med verket ”Okänd, kvinna 2009-349701”. Hon är inte först att kritisera psykvården. Historikern Cecilia Riving beskriver i en ny avhandling hur mötet mellan läkare och lekmän under 1800-talet skapade den moderna psykiatrin.

Under strecket
Publicerad
Foto: JANERIK HENRIKSSON/SCANPIX
Annons

Inte vansinnesdåd men övergrepp, slutna rum och frågan om konstens gränser har präglat vårens debatt om den psykiatriska vården. Anna Odell ville med sitt verk ”Okänd, kvinna 2009–349701” väcka diskussionen om den psykiatriska vårdens kränkningar till liv. Hon har velat visa på patienternas utsatthet, och har i flera intervjuer talat om en överanvändning av tvångsmedel som bältesläggning. Och om detta menar hon sig bara ha kunnat berätta som granskande konstnär – inte som patient, eftersom den som betraktas som sjuk vanligen inte blir trodd.

Man kan tycka vad man vill om hennes konstverk. Anna Odell är förstås inte den första att kritisera den psykiatriska vården, och lär inte heller bli den sista. Tvärtom har nämligen psykiatrisk vård så länge den funnits i modern mening också åtföljts av kritik av just den sorten som Odell levererar. Och kritiken har inte sällan kommit just från lekmän: till skillnad från somatisk vård har lekmäns inblandning i och åsikter om den psykiatriska vården varit en ständig följeslagare.

Annons
Annons
Annons