Kristerssons politik kostsam för Sverige

För att bli tagen på allvar som finansministerkandidat räcker det inte att vara ekonomiskpolitisk talesperson för Moderaterna. En måste vara beredd att ta ansvar och samtidigt förstå vikten av att kunna hushålla med begränsade resurser. Att kunna hantera offentliga medel på bästa sätt. Ulf Kristerssons track record sedan tiden som socialförsäkringsminister är föga imponerande på just den punkten, skriver Mathias Tegnér (S).

Under strecket
Publicerad

Den politik som Ulf Kristersson (bilden) gick i bräschen för är inte bara mycket kostsam ur ett samhällsekonomiskt perspektiv, utan också en pappersprodukt från Moderaternas partikansli, skriver Mathias Tegnér (S).

Foto: JONAS EKSTRÖMER
Annons

Under början av 2000-talet var sjuktalen i Sverige höga, men redan 2003 kunde vi se ett trendbrott och sjuktalen började vika nedåt. Men 2010 vände sjuktalen uppåt igen. Strax dessförinnan hade tidsgränser införts i sjukförsäkringen. Under åren 2010-2014 har kostnaden för sjukförsäkringen ökat med 12 miljarder kronor. En ökning på nästan 50 procent, förvisso från en förhållandevis låg nivå.

Det är förstås inte så att alla har blivit sjuka på grund av den bortre tidsgränsen, men problemet är att borgerliga politiker då och i dag verkar tro att den är en mirakelmedicin. Införandet av tidsgränserna fungerar som ett hinder för att införa verkliga åtgärder för att få ner sjuktalen. Vi vet att kvinnor i allmänhet och kvinnor i omsorgsyrken i synnerhet är överrepresenterade i sjukskrivningsstatistiken. Riktiga reformer för jämställdhet och fler händer i vård och omsorg skulle till exempel kunna göra något för att minska ohälsan i samhället.

Annons
Annons
Annons