Annons
Krönika

Clemens Poellinger:Krisens järtecken blir dagligt flimmer

Under strecket
Publicerad

Fortfarande glänser höstsolen i lacken på de nyinköpta BMW:arna utmed trottoaren. Ytterligare en tid ler vackra människor i sina perfekta kök i annonsbilagornas drömhemsreportage. Och ännu ett tag gör de kedjerökande polska byggisarna grovjobbet i kvarterets alla pågående vindsexploateringar medan mina grannar i snygga kostymer trippar iväg till sina kontor.

Men redan är det svårt att sälja. Andra visningen, tredje visningen, hela kåken högblank och full med doftljus – det hjälps inte. Köparens marknad säger den sammanbitet leende mäklaren och tillägger något om acceptpris.

I tider av skuldkris och nedbemanning – aktuella även i ett företag nära dig, kära läsare – tvekar man, eller hur? Järtecken flimrar förbi dagligen. Låt dem tugga fradga bara, låt dem slita sönder sina kläder i raseri, tänker jag fullständigt oempatiskt när jag betraktar bildspel från dionysiska demonstrationsorgier på Syntagmatorget. Arma greker, arma Grekland, vad har de gjort mig? Varför känner jag inte med de över 700 000 som på något sätt arbetar i regeringens tjänst och som nu eventuellt förlorar sina oförtjänta privilegier?

Annons
Annons

Allt hänger ihop, från de flammande eldarna i Aten via de upprörda spanska indignados till mäklarnas bekymmer i Vasastan. Finns det ett liv i den nordeuropeiska gräddfilen efter krisen?

Svala nordiska analytiker tycks tro det, men vem vet? Enligt medieforskaren Anya Schiffrin vid Columbia-universitetet i New York blir man inte klokare av att ta del av näringslivsmedier eftersom det ekonomiska etablissemang som där citeras – och som ekonomijournalister om de är framgångsrika blir en del av – förväxlar sin intuition och sina värderingar med fakta. Deras åsiktsstyrda agendor distribueras alltför okritiskt ut till en bredare allmänhet, hävdar hon i sin bok om medier under finanskrisen 2008, Bad news, How America’s business press missed the story of the century (The New press, 2011).

Möjligen är så även fallet i en tysk intervju med Stefan Homburg, respekterad professor i offentliga finanser vid Leibnitz-universitetet i Hannover. Ändå föredrar jag just nu en undergångsvision som rymmer en malströms mörka energi framför skenbart rationella spekulationer om Europas framtid:

”Euron kommer att kollapsa”, förutsäger Stefan Homburg tvärsäkert i Süddeutsche Zeitung.

”Det är bara en tidsfråga”, fortsätter han och uttrycker sin förvåning över hur länge regeringar förmår invagga sin befolkning i tron att allt ordnar sig. Stefan Homburg kan även försäkra att fakturan för euro-kraschen hamnar i knäet på vanliga medborgare. Finansbranschen, däremot, kommer att klara sig hyfsat.

”Finns det då inget hopp?”, frågar Süddeutsches reporter uppgivet.

”Hopp finns för dem som kan tillägna sig en buddistisk livssyn och avsäga sig en strävan efter materiella värden”, svarar Stefan Homburg. ”För de andra ser det mörkt ut.”

Det är ord och inga visor det.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons