Annons
X
Annons
X

”Kriscenter skulle kunna stoppa självmord”

Varje år tar över 1500 människor sina liv i Sverige. Lidandet för de anhöriga är mycket stort. Därför behövs ­förebyggande kriscenter för att komma åt problemen, och följa upp de som försökt att ta sina liv, skriver tre debattörer.

Debatten om självmord
Foto: Claudio Bresciani/TT

DEBATT | PSYKISK OHÄLSA

Händelseanalyser måste göras ­efter självmord och självmordsförsök på liknande sätt som sker efter en dödsolycka i trafiken.

Samhället producerar varje år en stor mängd lidande. Effekterna blir tydliga genom att studera statistiken: Över 1 500 personer tar sitt liv i Sverige varje år, eller cirka fyra om dagen. Varje år sker dessutom minst 15 000 självmordsförsök, troligen många fler. Av dessa kommer ungefär hälften till vårdens kännedom, det vill säga 7 500. Och ungefär en tiondel kommer att ta sitt liv: 750 personer. De flesta gör det inom ett år efter att de kommit i kontakt med sjukvården efter självmordsförsöket.

Varje självmord påverkar ett stort antal människor. Lågt räknat tio för varje avliden person. De som stod närmast den som tagit sitt liv löper ökad risk för psykisk ohälsa, till exempel depression. Risken att även närstående ska ta sitt liv ökar också.

Annons
X

När någon tar sitt liv sänds budskapet att samhället inte räckte till. Vi lyckades inte rädda den här personen. Men vi kan göra allt i vår makt för att lära oss av det som inträffat och se till så att systembrister upptäcks och rättas till. Självmordsförebyggande kriscenter kan ha en sådan funktion.

Alfred Skogberg, Ullakarin Nyberg och Danuta Wasserman. Foto: Privat, SLL, David Gimlin

I dag är det långt ifrån självklart att vården följer upp någon som försökt att ta sitt liv. Trots att gruppen är väldefinierad och löper störst risk att genomföra ett fullbordat självmord jämfört med andra riskgrupper. Att inte mer kraft läggs på att ge stöd till dessa sårbara individer så att självmordsförsöket inte upprepas eller slutar i självmord är anmärkningsvärt. Personal på ett kriscenter kan se till att samverkan mellan olika instanser fungerar så att individer med behov får rätt stöd, på både kort och lång sikt.

Ett viktigt steg för att minska tabueringen och stigmat kring psykisk ohälsa, och samtidigt öka kunskapen om självmord, är att så många som möjligt utbildas i hur dessa tragedier kan förebyggas. Exempelvis med hjälp av utbildningen Första hjälpen till psykisk hälsa, YAM ­Youth Aware of Mental health, Psykisk livräddning, med flera. Personal på kriscenter kan utbilda närsamhället efter behov.

Stäng

SvD:s NYHETSBREV – dagens viktigaste nyheter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Vid ett kriscenter bör det finnas kunskap om var i lokalsamhället självmorden och självmordsförsöken oftast inträffar, vilka metoder som används för att ta sitt liv och om flera självmord inträffat som kan ha samband med varandra, så kallade suicidkluster. I viss utsträckning kan självmord förebyggas genom att man sätter upp räcken på broar och gör det svårt att ta sig till platser där man vet att många tar sitt liv, som på vissa järnvägssträckor. Pågår suicidkluster måste tränad personal finnas lättillgänglig för att gripa in. Allt detta vore önskvärt att personal på ett kriscenter samordnar.

    När någon tagit sitt liv ökar sannolikheten för att närståendes sorg leder till komplikationer i form av psykisk ohälsa och i värsta fall kopieras självmordet. Därför måste efterlevande följas upp och de sårbara ska erbjudas adekvat hjälp på kort och lång sikt. Personal på ett kriscenter kan säkerställa att så sker. Kriscentret kan också dela ut skriftlig information till förlustdrabbades närstående, till exempel om praktiska detaljer, anhöriggrupper och ideella organisationer.

    Om samhällsbrister och systemfel ska kunna upptäckas och åtgärdas bör händelseanalyser göras efter självmord och självmordsförsök på liknande sätt som i dag sker efter en dödsolycka i trafiken. Kriscentret kan ta initiativ till och leda dessa utredningar.

    De län som startar kriscenter enligt ovan får betydligt bättre förutsättningar att angripa ett av Sveriges största samhällsproblem som samtidigt är ett av de områden som prioriterats minst. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, har räknat ut att död i förtid genom självmord i Sverige innebär en förlust på mer än 38 000 levnadsår eller 32 år per självmord. Denna lidandeproduktion är något vi i stor utsträckning kan förebygga med hjälp av kriscenter; en både humanistisk och ekonomisk vinst för samhället.

    Ska självmorden minska radikalt måste varje län och kommun ta fram en handlingsplan för vad just det enskilda länet/kommunen kan göra utifrån sina förutsättningar. Kriscenter bör vara högsta prioritet i en sådan plan!

    Alfred Skogberg

    generalsekreterare Suicide Zero

    Ullakarin Nyberg ­

    överläkare och suicidolog

    Danuta Wasserman

    chef för NASP – Nationellt Centrum för Suicidforskning och prevention av psykisk ohälsa vid Karolinska institutet

    Annons
    Annons
    X
    Foto: Claudio Bresciani/TT Bild 1 av 2

    Alfred Skogberg, Ullakarin Nyberg och Danuta Wasserman.

    Foto: Privat, SLL, David Gimlin Bild 2 av 2
    Annons
    X
    Annons
    X