Annons
X
Annons
X

Kriminalisera unga är fel väg

Det finns en oroande tendens att kriminalisera sådant som är vanligt förekommande i breda ungdomskulturer. I stället för att hota med polisanmälan vid Facebookkapningar bör vi tala mer med våra ungdomar om nätsäkerhet och mobbning, skriver Marcin de Kaminski från forskargruppen Cybernormer.

BRÄNNPUNKT | NÄTHAT

När lagens avsikter inte överensstämmer med sociala normer kring högst vardagliga fenomen riskerar klyftor att skapas.
Marcin de Kaminski

Förra året släppte Datainspektionen en undersökning som visade att hälften av unga svenska Facebookanvändare råkat ut för att deras konto blivit kapat av någon som skrivit antingen roliga eller mer elaka saker. Det här är något som bekräftas när vi i forskargruppen Cybernormer årligen intervjuar niondeklassare om bland annat integritetsfrågor. ”Facerapes”, som kapningen i vardagligt tal kommit att kallas, tycks vara så vanligt att det är någon form av normaltillstånd. Sånt som händer, liksom.

Ur ett vuxenperspektiv kan man tycka att det här är olyckligt. Jag håller med. Min uppfattning är att det är viktigt att man själv känner att man har kontroll över sin egen person. I en tid när näst intill alla unga svenskar finns på Facebook torde statusuppdateringarna där kunna räknas som skyddsvärda.

Annons
X

Det är genom yttranden, statusuppdateringar, bilduppladdningar och annat som unga i dag bygger en nätbaserad identitet och personlighet. Om den kapas kan det uppfattas som ett stort angrepp mot ens privatliv.

Samtidigt nyanseras bilden när man tar sig tid att prata med unga om frågor som denna. När kapningarna sker hela tiden, förskjuts även effekten av dem.

När vi från Cybernormer intervjuar niondeklassare brukar vi ställa en serie frågor om just kapningar av andras Facebookkonton. De genomgående svaren är talande.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    I linje med Datainspektionens undersökning har väldigt många någon gång drabbats. Allvarsgraden varierar dock väldigt. De flesta kapningar betraktas av de niondeklassare vi talat med som oskyldiga bus, kompisar emellan. För en utomstående kan de visserligen uppfattas som kränkande, men det är oftast utanför den kontext i vilken kapningen utförs. Sådant som är en kul grej i kompisgänget är nödvändigtvis inte lika kul om mamma, pappa eller en äldre avlägsen släkting ser det.

    Facebook är en ovanligt generationsöverskridande mötesplats, vilket för med sig vissa problem. De flesta pareras genom att exempelvis festbilder inte görs åtkomliga för föräldrarna, eller att man ser till att inte taggas i bilder som kan sabba den image man har på nätet. Kapningar av andras konton sätter sådana kontrollfunktioner ur spel, vilket förstås kan bli problematiskt.

    Men, och här är en stor brasklapp, de niondeklassare vi talar med skiljer tydligt på oskyldiga bus och regelrätt mobbning. Bus är ok, mobbning inte. Men framförallt är det två helt olika saker. Därför blir det svårt att på något rimligt vis resonera om ”facerapes” i allmänhet som ett brott. Lagtekniskt sett är det en form av dataintrång, det är korrekt, men när den sociala praktiken betraktar större delen av dessa intrång som bus blir diskussionen svårhanterlig.

    När lagens avsikter inte överensstämmer med sociala normer kring högst vardagliga fenomen riskerar klyftor att skapas. I nätsammanhang verkar det finnas en tendens att allt mer sådant som är vanligt förekommande, och mer eller mindre accepterat, i breda ungdomskulturer gång på gång kriminaliseras. Fildelningsfrågan har varit på tapeten under många år. Den fotolag som nu diskuteras menar jag styr på direkt kollisionskurs med hur unga i dag använder foton och bilder som personligt uttryck. När det nu börjar talas om att Facebookkapningar rättsligt ska hanteras som dataintrång ser jag det som ännu ett exempel på denna obalans.

    ”Låt oss visa att vi lever med vår tid (…) vi kan inte jaga en hel ungdomsgeneration…”. Så lät det för snart sex år sedan när politiker började få kalla fötter vad gällde planerade lagstiftningsförslag för att komma tillrätta med den illegala fildelningen. Trots att de löftena aldrig höll fanns där nog ändå en vilja till förståelse för att det är svårt att få bukt med ifrågasatta beteenden och normer som fått fäste i breda lager. Jag menar att en sådan förståelse även är på sin plats när det gäller så kallade ”facerapes”.

    I stället för att hota med tumskruvar för den stora majoritet unga som troligen varit inblandade i att kapa någon annans Facebookkonto finns andra insatser som kan vara på sin plats. Tala mer med varandra om integritets- och nätsäkerhetsfrågor är en. Lära oss förstå nätkontextuell basironi är en annan. Men viktigast är antagligen att prata med våra unga om allvaret med mobbning, och tillsammans definiera gränser för vad som är okej och inte.

    MARCIN DE KAMINSKI

    doktorand i rättssociologi vid Lunds universitet och verksam i forskargruppen Cybernormer

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X