Lena Kåreland:Krigets kaos formade franska klassiker

Om Prousts ”På spaning” var den sista romanen från världen före första världskriget var Célines ”Resa till nattens ände” den första från världen efter förödelsen. En ny bok finner förvånansvärt många likheter mellan den franska 1900-talslitteraturens två motpoler.

Under strecket
Publicerad
Marcel Proust (1871–1922) och Louis-Ferdinand Céline (1894–1961).

Marcel Proust (1871–1922) och Louis-Ferdinand Céline (1894–1961).

Foto: IBL
Annons

Vad har Marcel Proust och Louis-­Ferdinand Céline gemensamt? Inte mycket, kan det tyckas. Snarare förefaller de i det mesta vara varandras motsatser. Det gäller deras sociala miljö, deras syn på världen samt ­deras politiska och ideologiska hållning. Inte minst skiljer sig deras litterära stil åt. Prousts långa, sinnrikt hoptvinnade meningar som mjukt slingrar sig fram över sidorna utgör den största möjliga kontrast till Célines uppbrutna, fragmenterade prosa bemängd med slanguttryck men ändå så rytmisk och musikalisk. Vad som förenar dem är att de hör till det tjugonde århundradets mest inflytelserika franska författare. Dessutom påverkades båda djupt av la Grande Guerre, det vill säga första världskriget, som för dem bägge blev en vändpunkt och en förödande katastrof på det personliga såväl som på det samhälleliga planet.

Annons
Annons
Annons