Annons

Ove Bring:Krigets ­humanitära regler värda att slåss för

En rödakorskonvoj på väg in i Syrien, våren 2018.
En rödakorskonvoj på väg in i Syrien, våren 2018. Foto: Röda korset/TT

De krav på en human krigföring som efter världskrigen ställdes genom Genèvekonventionerna har på senare år nonchalerats oroväckande ofta. Samtidigt uppvisar dock de 70 år gamla krigsreglerna en anmärkningsvärd livskraft.

Publicerad

Den 12 augusti 1949 undertecknades i Palais des Nations i Genève de fyra Genèvekonventioner om skydd för krigets offer som är en grundbult i den moderna humanitära rätten. Närvarande var delegater från ett sextiotal länder, representerande så gott som samtliga av FN:s dåvarande medlemsstater. Det var inte första gången som staden Genève var ett forum för mellanstatliga överenskommelser i denna anda.

Grunden till den nuvarande folkrättsliga regleringen togs av schweizaren Henry Dunant som var närvarande vid och berördes av det blodiga slaget vid Solferino 1859. Dunants bok ”Minnen från Solferino” resulterade först i Röda korsets tillkomst och därefter, år 1864, i den första Genève- eller Rödakorskonventionen som antogs av delegater från 14 länder. Konventionens syfte var enligt sin rubrik begränsat till ”förbättrande av sårade militärers vård i fält”. Det var detta som inte hade fungerat i Solferino.

Annons
Annons
Annons
Annons