Annons

Steve Sem-Sandberg:Kriget på Balkan gör Camus aktuell

Denna artikel publicerades i SvD 30/12 1993.
Denna artikel publicerades i SvD 30/12 1993. Foto: TT

Det radikala varken-eller som Albert Camus formulerade år 1946 i sin essä ”Varken offer eller bödlar” betraktades som en feg ”tredjeståndpunktshållning” av den tidens intellektuella, vilka framför allt upprördes av hans kritik av marxismen. De murar som då skilde två världar åt har nu fallit, men för den som försöker ta ställning till dagens krig på Balkan äger många av de idéer han förde fram full relevans. De behandlas i en nyutkommen fransk studie om ”konstnären och medborgaren” Camus som erbjuder en märklig och gripande läsning.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Varken offer eller bödlar, Ni victimes ni bourreaux, är titeln på en av Albert Camus viktigaste essäer, ursprungligen publicerad i Combat under november månad 1946. Camus hade inlett sitt medarbetarskap i detta organ för den franska motståndsrörelsen tre år tidigare, 1943. I augusti 1944, när befrielsen av Paris inleddes, blev han dess chefredaktör. Under några omtumlande år skulle han i hundratals osignerade ledarartiklar ägna sig åt en omfattande reflektion kring politik och moral. När upphör ett politiskt beslut att äga legitimitet, och vilket handlande påbjuder då moralen? Vilka ändamål rättfärdiggör vilka medel?

Vid denna tid kunde frågan te sig lätt att besvara. Världen var kluven mellan de krafter som spred hat och de som kämpade för frihet och rättvisa. Striden gick i öppen dag; det stod var och en fritt att välja sida. Redan i ”Lettre à un ami allemand” (1943) hade Camus preciserat hur han såg på uppgörelsen: de som omnämndes som ”vi” var alla dem, fransmän som tyskar, som slogs för Europas frihet; ”ni” var bödlarna, nazisterna. Problemen infann sig först när uppgörelsen med kollaboratörerna inleddes efter befrielsen, Camus inställning var redan från början att den strängaste rättvisa måste skipas. Men vilken rättvisa? Han hamnade snart i en häftig polemik med François Mauriac, som utifrån sin katolska tro pläderade för försoning och nåd. Om man bestraffar bödlarna blir resultatet bara att antalet offer flerfaldigas, menade Mauriac, en tanke som Camus värjde sig mot: om bödlarna går ostraffade legitimeras också deras handlingar.

Annons
Annons
Annons