X
Annons
X

Ellen Key: Kriget mot mödrarna

Ellen Key
Ellen Key Foto: TT

Under denna titel har professor Platter, mångårig universitetslärare i Zürich, sagt sina tankar om den nu i Tyskland pågående kvinnosaksrörelsen (septemberhäftet 1896 af Neue deutsche Rundschau).

Han börjar med att konstatera att ordet reaktionär utslungas mot enhvar, som icke anser hvarje påstående från kvinnosakshållet som en oangriplig dogm, eller som icke börjar hvarje uttalande med konstaterande af kvinnans olidliga slafveri eller med stora ord om den utomordentliga lycka, den oerhörda höjning i etiskt afseende, som skall varda kvinnans frigörelse.

Den, som vill varna för vissa ensidigheter, är således, säger Platter, mycket ovis, ifall han ej strax betonar: att han vill att kvinnan i hvarje afseende skall ega samma rättigheter som mannen. En konsekvent kyinnoemancipator måste vara demokrat och lemna alla aristokratiska bitankar å sido. Kvinnorna böra således, enligt den fulla jämlikhetens princip, kunna välja och väljas till riksdagsmän, blifva statsråd, präster och domare, alla fakulteter och ämbetsrum böra stå dem öppna, och – om detta kräfves som vederlag för deras rösträtt – må de äfven göra krigstjänst. Börsen bör heller icke vara stängd för kvinnan; hvarför skall mannen ensam spekulera och svindla, notera kurser och springa kring med hufvudet fullt af siffror och kalkyler? Att kvinnor böra hafva rätt till alla manliga yrken är lika sjelfklart. Intet hindrar i sjelfva verket en kvinna att redan nu bli grof- och klensmed, kusk, snickare, maskinist, sadelmakare, målare, stenhuggare, gatuläggare, murare, glasmästare, taktäckare, lokomotivförare och eldare, sjöman, bleck- och plåtslagare, mekaniker, skomakare, tapetserare, tunnbindare, metallarbetare, bryggare, vagnmakare, timmerman, gipsgjutare, filare, snöskottare, gatsopare, handtlangare, glasblåsare, gjutare, affischuppklistrare, grufarbetare, jordbrukare, alpförare, segelmakare, skogvaktare, hvalfiskfångare, dockarbetare, stalldräng, svarfvare, mjölnare, sotare, ja, hvarför icke också bödel och poliskonstapel, ehuru dessa yrken ännu tyvärr äro stängda för kvinnan.

Annons
X

Egendomligt nog – trots allt tal, icke blott om könens lika berättigande men om deras likhet i fråga om anlag och krafter – synas kvinnorna hittills ha saknat håg för dessa manliga förvärfskällor, oaktadt de kunde bereda kvinnorna många möjligheter till ekonomisk sjelfständighet.

Det finnes emellertid ingen följdriktighet i kvinnosaksqvinnornas tankegång, ingen tendens att se frågan om det kvinnliga arbetet i stort. Kvinnosakens representanter äro i regeln aristokratiska auktoritetstroende, hvilka syssla med damefrågan, icke med kvinnofrågan. För arbetarhustrun, yttrar en af dessa damer, finnas inga verkliga hinder i fråga om förvärfsarbete, det är ännu endast några mindre väsentliga hinder, som hon har emot sig: nämligen hushållsplikterna och barnavården. Får man detta lämpligt ordnadt, så att hustrun som mannen själfständigt kan arbeta utomhus, är frågan löst för arbetsklassens kvinna – en optimism, som röjer obekantskap bland annat med den kända anekdoten om den engelske arbetaren, hvilken, själf arbetslös, satt hemma och stoppade hustruns strumpor, hon, "stackare kom dödstrött hem från fabriken om kvällarne!"

Läs fler streckare i SvD:s historiska arkiv

Laddar…

Kvinnoemancipationens praktiska syfte har varit att skaffa döttrarna i bildade men fattiga medelklasshem arbete inom säkra, drägligt aflönade och fina yrken, i synnerhet inom lärarinne- och läkarekallet, eller som anställda på en del stats- och kontorsplatser. För kvinnoarbetets samband med den sociala frågan hafva kvinnosaksdamerna alldeles ej haft ögonen öppna. När dessa således, utan vidare, proklamera "mänsklighetens lycka" genom kvinnans ekonomiska själfständighet och högre bildning, tänka de fortfarande på öfverklasskvinnan allenast. De glömma de många kvinnor, som sakna tillfälle till såväl akademisk som all annan bildning och de glömma att, när de unga kvinnorna störta in på de akademiska banorna, måste antingen de unga männen vika från dessa eller en ännu vildare konkurrens uppstå på dessa banor.

Naturligtvis skall denna konkurrens stå kvinnan fri, och den begåfvade kvinnan bör och skall der segra öfver den obetydlige mannen. Men borde man icke bli en smula betänksam, när en mängd medelmåttigt begåfvade qvinnor drifvas in i denna konkurrens, i synnerhet som det visar sig, att hur dyra studier de än gjort, huru mycket tid de än offrat på dessa, och hur stor begåfning de än må ega, så väger allt detta intet när en kvinna står i valet mellan sin "bana" och ett lyckligt äktenskap?

För släktet vore det emellertid synnerligen önskvärdt om de kvinnor, hvilka tillbrakt 8-9 år i en högre skola och 8-9 terminer vid ett universitet, verkligen allt mer förlorade hågen för äktenskapet. Huru menligt studierna än inverka på många män – och därigenom på släktets framtid – så betyder detta relativt föga mot den oerhörda vikt som moderns hälsa har på barnet. I Förenta staterna är, säger en framstående medlem af Newyorks helsovårdsnämnd, läkarnes största orosämne de studerande unga kvinnorna, hvilkas svaghet allvarsamt hotar samhällets utveckling. En till utseendet blomstrande ung flicka mister efter första eller andra barnet sin blomstring för alltid, och procenten af de studerande kvinnor, hvilka alls icke mäkta moderskapet, är i jämt stigande.

Att neka kvinnan en högre bildning var flydda tiders synd; nutidens är att belasta henne med en kunskapsbörda som i de flesta fall bryter hennes helsa. Förbud skulle emeH^tid i detta fall vara lika antikveradt som lönlöst. Människosläktets själfbevarelseinstinkt komme ofelbart att framkalla den nödiga reaktionen och just under den fulla frihetens hägn skall man finna den nya vägen till en sund utveckling. Ett korrektiv blir att de män, som söka sig hustrur, instinktivt komme att dragas till de glada, friska flickorna ur underklassen och gå förbi den nervösa, öfveransträngda studentskan eller skriftställarinnan, hvilken anser en examen eller producerandet af en bok som lifvets högsta mål. Det borde predikas för ungdomen – den kvinnliga som den manliga – att intet onyttigare finnes än onödigt bokmakeri. De nödvändiga böckerna – ungefär en tusendel af dem som skrifvas – bli nog i alla fall skrifna!

Kvinnoemancipationens hemliga tendens – ehuru ej dess öppet uttalade program – är att dana alla qvinnor så, att de sjelfständigt och väl skola finna sig i den situationen att bli – gamla, ogifta fröknar!

Med blicken fixerad på lösningen af detta stora problem, förbigå damerna frågan om hvilka som i framtiden skola utföra hemarbetet och sköta om barnen. "Industriens utveckling", svara de, "har gjort mycket hemarbete onödigt. För återstoden skall man nog finna villiga och underordnade kvinnliga väsen." Andra kvinnosakskvinnor, hvilka äro konsekventa nog att icke vilja acceptera en underklass af icke frigjorda, qvinnliga tjänsteandar, tala om samhället. Men om detta mystiska neutrum verkligen kan bli barnsköterska, månne det också kommer att duga till – amma?

Emellertid finnas redan  konsekventa förespråkerskor för kvinnans frigörelse att de uttala hoppet: att kvinnorna i framtiden allt mer skola lyckas undgå moderskapet, med dess alla "hämmande" och besvärliga följder.

Ur det ofvanstående framgår att professor Platter – liksom en del andra s.k. "reaktionärer" – vill tillförsäkra kvinnan full laglig frihet och likställighet med mannen, men att han önskar att kvinnan måtte lära sig att bruka denna sin frihet så, att hon bättre och ej sämre än hittills må kunna fylla villkoren för släktets uppehållande och utveckling.

Och han betonar, att kvinnoarbetet måste ses i stort, som en fråga ej blott om kvinnans rätt till arbete, utan om den för hela samhället lyckligaste arbetsdelningen, ett betraktelsesätt som oupplösligt förbinder kvinnofrågan med den sociala frågan.

Professor Platter – en ansedd och mångårig lärare vid det af kvinnor mest besökta universitetet i Europa – är i hög grad vittnesgill i fråga om kvinnornas studier. Hans inlägg eger därför vikt, och ur denna synpunkt bör det komma äfven vår, af kvinnofrågan nyligen så starkt upprörda allmänhet till del.

Laddar…
Annons
Annons
X
Annons
X

Ellen Key

Foto: TT Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X