Kriget mot korsetten skulle befria kvinnor från modeslaveriet
Invävda i 1800-talskorsetternas sidentyger fanns den tidens brännande frågor – demokratisering, kvinnorörelse och föreställningar om det moderna projektet. Dåtidens dräktreformister var övertygade om korsettens skadliga inverkan, fysiskt men också moraliskt.
Hanna Winges reformdräkt och fransk galatoalett (1885).
Så pigg och nätt hon ser ut, den unga norskan som kommit till Stockholm våren 1896 för att föreläsa i Vetenskapsakademiens hörsal, klädd i sin helskurna dräkt med puffärmar. Och det mest radikala – hon bär inget snörlivs under. I Stockholmstidningarna gavs rapporterna från föredraget rubriker som ”Kriget mot korsetten” eller ”På härnadståg mot korsetten”.
Den norska folkskolelärarinnan Kristine Dahl hade med stort genomslag rest runt på turné i de skandinaviska länderna för att sprida sina idéer om en ny, hälsosammare, kvinnodräkt. Målet var att befria sig från förlegade och osunda föreställningar om kvinnligheten och kunna röra sig inte bara i det offentliga rummet, utan i själva rummet. Man ska inte underskatta hur begränsad den borgerliga kvinnan var rent fysiskt av det hon bar – och att detta i sin tur fick implikationer för såväl samhällsdeltagande som själsliv. Att ta av sig korsetten eller för den delen bränna bh:n går utöver symbolhandlingen, det är inte en ytligt estetisk markering utan något betydligt mer djupgående som på än gång kan följa som påverka samhällsutveckling eller rådande föreställningar.