Kriget kommer till city

Stillsamma bilder från krig. Finns det? Ja, i fotografen Johan Berglunds kamera och nu visas de i också i megaformat på husväggarna kring Sergels torg.

Under strecket
Publicerad
Stockholms fasader täcks av bilder från världens oroshärdar. – Kriget är aldrig längre bort än åtta timmar, därav namnet på utställningen (8h – eight hours), säger fotografen Johan Berglund.

Stockholms fasader täcks av bilder från världens oroshärdar. – Kriget är aldrig längre bort än åtta timmar, därav namnet på utställningen (8h – eight hours), säger fotografen Johan Berglund.

Annons

”Om bilderna inte är tillräckligt bra, har du inte varit tillräckligt nära!” Det var den legendariske krigsfotografen Robert Capas devis. Men det är en sanning som inte gäller för Johan Berglunds bilder. I alla fall inte i så måtto att hans alster just nu visas i kolossalformat i Stockholms city.
Därmed inte sagt att bilderna saknar närhet i sin annars estetiskt fulländade förpackning.
– Estetiken är bara ett ramverk, till för att koncentrera blickarna på det jag vill uppmärksamma. Innehållet är alltid det viktigaste, säger Johan Berglund.
Området kring Sergels torg har i vilket fall omvandlats till en krigsskådeplats i ordets mest bokstavliga betydelse. En drygt 2 500 kvadratmeter stor bildyta fördelad på 14 fotografier visar frusna ögonblick från några av världens krigsdrabbade områden, som Angola, Palestina, Somalia och Bosnien. Men det är inte krigets vanliga grin eller ens dess chockverkan som syns. I stället är det vardagslunken; det kylslagna badet, en ensam väntan, den stora dansuppvisningen.
– Jag är inte intresserad av kriget som sådant, men av människorna som lever med det dagligen, säger han.

I projektet 8h (eight hours) ingår förutom utställningen också en bok och ett flertal debatter där allt kretsar kring samma frågeställningar. Hur påverkar bilder från konflikter vårt sätt att betrakta omvärlden? Vilken påverkan har medierapporteringen på vår möjlighet att identifiera oss med människor som lever med krig? Frågeställningar som ytterligare aktualiserats efter Estonia- och tsunamikatastroferna. I fallet med tsunamin menar Johan Berglund att det fanns ett stort allmänintresse och att människor kunde och ville identifiera sig med de drabbade. Ändå var det främst de förväntade bilderna som kom att visas i tidningar och TV. Enligt Berglund ökar då risken för en allmän trötthet och alienation. I stället nyttjar han nu reklamens kommunikativa plattform för att ytterligare understryka att vardagen inte går att undkomma, ens i en katastrofsituation.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons