Recension

Kriget har inget kvinnligt ansikte. Utopins rösterKriget enligt kvinnorna

De hundratals kvinnliga redogörelserna av sovjetiska krigsminnen är fyllda av smuts, löss och massor av blod. Svetlana Aleksijevitjs intervjuer utgör en kör av tidigare ohörda röster, skriver Kaj Schueler.

Under strecket
Publicerad
Augusti 1941: rysk flicka i samspråk med tyska soldater.

Augusti 1941: rysk flicka i samspråk med tyska soldater.

Foto: KEYSTONE/GETTY IMAGES
September 1942: kvinnliga jordbruksarbetare gräver en dike som stridsvagnshinder för att hjälpa röda armén.

September 1942: kvinnliga jordbruksarbetare gräver en dike som stridsvagnshinder för att hjälpa röda armén.

Foto: HULTON ARCHIVE/GETTY IMAGES
September 1941: Gråtande ryska kvinnor ser sina män marschera in i fångenskap.

September 1941: Gråtande ryska kvinnor ser sina män marschera in i fångenskap.

Foto: KEYSTONE/GETTY IMAGES
Juni 1941: Tyska trupper ger order till sovjetiska kvinnor att lämna sina hem.

Juni 1941: Tyska trupper ger order till sovjetiska kvinnor att lämna sina hem.

Foto: KEYSTONE/GETTY IMAGES
1941: ryska bybor levererar mat till motståndsmän i skogen. andra.

1941: ryska bybor levererar mat till motståndsmän i skogen. andra.

Foto: HULTON ARCHIVE/GETTY IMAGES
August 1942:  Tyska soldater passerar ryska bönder som har drivits iväg från sina hem utan skor.

August 1942: Tyska soldater passerar ryska bönder som har drivits iväg från sina hem utan skor.

Foto: KEYSTONE/GETTY IMAGES
Svetlana Aleksijevitj har skrivit boken ”Kriget har inget kvinnligt ansikte. Utopins röster.”

Svetlana Aleksijevitj har skrivit boken ”Kriget har inget kvinnligt ansikte. Utopins röster.”

En rysk son kysser sin mor adjö på väg att delta i motståndskampen mot den tyska invationen.

En rysk son kysser sin mor adjö på väg att delta i motståndskampen mot den tyska invationen.

Foto: HULTON ARCHIVE/GETTY IMAGES
1941: ryska familjer på flykt undan tyskarna.

1941: ryska familjer på flykt undan tyskarna.

Foto: KEYSTONE/GETTY IMAGES
Annons

En kvinna berättar att i hennes hem finns ingenting som är rött. 40 år har gått sedan hon deltog i andra världskriget, men fortfarande hatar hon den röda färgen. Blodets röda färg.

En annan kvinna, som i dotterns ögon är en hjältinna, säger bekymrat att hennes dotter antagligen skulle bli mycket besviken om hon läste boken ”Kriget har inget kvinnligt ansikte”: ”Smuts, löss, massor av blod – alltsammans är sant. Det förnekar jag inte. Men kan sådana minnen föda några ädla känslor? Kan de sporra någon till hjältedåd…”

Annons
Annons
Annons