X
Annons
X
Recension

Ingenbarnsland Kreativt ordstök

Eija Hetekivi Olsson. Foto: OLA KJELBYE

"Hon bankade skiten ur honom." Redan med första meningen sätter Eija Hetekivi Olsson tonen i sin socialrealistiskt färgade debutroman "Ingenbarnsland", en taggig, arg och högljudd berättelse från den nedslitna betongförorten Gårdsten i Göteborg. Här bor Miira, som på grund av sina finska föräldrar räknas som invandrare och tvingas gå i helfinsk hemspråksklass – trots att hon är född i Sverige. Hon är redan från födseln stämplad som en sopa och ingen tänker ens tanken att det ska kunna bli någonting av henne. Utom hon själv.

När Miira inte går i skolan, där hon tillhör de mest begåvade men straffas för att hon vägrar anpassa sig, hänger hon med kompisarna i sunkiga trappuppgångar, dricker surt vin och rånar parkeringsautomater. Det enda som kan ge en liten, liten känsla av makt i misären är en trimmad cigarettändare, som hon bränner märken i taket med och använder för att försöka starta en brand på den förhatliga skolan.

Eija Hetekivi Olsson.

Foto: OLA KJELBYE Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X