Annons
Recension

Det började så oskyldigt med diskbänkenKrapus sinne för det vardagliga lämnar en skön efterkänsla

Under strecket
Publicerad

Om man som Solja Krapu är estradpoet med två poetry slam-segrar i bagaget är det förstås helt följdriktigt att bifoga en cd-skiva till senaste diktsamlingen, Det började så oskyldigt med diskbänken. Att samtidigt läsa och lyssna på dikter hemma i fåtöljen gav onekligen läsningen en extra dimension. Nio av bokens 29 dikter finns med på skivan, som även innehåller tre dikter från den tidigare samlingen ”Jag behöver busschauffören”.
Efter att ha lyssnat till Solja Krapus röst blir nästa genomläsning av dikterna en delvis annorlunda upplevelse. Hennes speciella betoningar och rytmer i uppläsningen stannar kvar och färgar även de dikter som inte är representerade på skivan.
Solja Krapus specialitet är det välformulerat vardagsfilosofiska och det präglar även den här diktsamlingen. Dikterna är fastsvetsade i det både igenkännbara och svårdefinierade som vi betecknar som vardag. Därmed inte sagt att de stannar i det vardagliga utan tar
snarare avstamp där för att sedan skruvas ett eller flera varv till något annat.

Under igenkännandet och de underfundiga och verbalt träffsäkra formuleringarna döljer sig något annat som ibland känns som en vag längtan, eller det där lilla sorgsna som just hör vardagen till. Dikten ”Livets mening” som inleder boken lyckas vara både rolig och lågmäld, med jakten på livsinnehåll i stormarknadens gångar:

Annons
Annons
Annons