X
Annons
X
Recension

From this moment on Krall visar brett register

From this moment on är Diana Kralls tionde album i eget namn. Efter att, tillsammans med Elvis Costello och med utsökt resultat, ha prövat sina låtskrivartalanger på The girl in the other room återvänder Diana Krall till jazzens standardrepertoar. Liksom When I look in your eyes och The look of love är den nya skivan till största delen orkestrerad.
På de skivorna framträdde Diana Krall oftast med sin egen grupp tillsammans med större orkester. Johnny Mandels arrangemang var ypperliga på When I look in your eyes. Där trädde storbandet och den lilla gruppen in i ett fruktbart dialogförhållande, medan Claus Ogermans orkestreringar på skivan därefter mest gav en tung bakgrund.

På sin nya skiva framträder Diana Krall antingen med sin kvartett eller ensam med The Clayton/Hamilton Jazz Orchestra.
I storbandsinspelningarna visar hon också ett bredare register som sångerska än tidigare, med snärtiga improvisationer och snabbare tempon vid sidan av sin patenterade intimitet, där hon smyger sig på med sin lågmälda, mjukt flexibla och lätt rökiga röst där impulserna från Peggy Lee blivit än tydligare.
I kvartettinspelningarna visar Diana Krall den intima sidan, liksom sitt rytmiskt intensiva pianospel. I det mindre formatet tycker jag dock att hennes sång kom mer till sin rätt i den trumlösa trion på All for you och Love scenes. Där skapade gitarr och bas en strukturerad rymd för Diana Kralls sång, som gärna sträcker sig över musikens primära puls.
Det finns en tendens att trummorna stänger in hennes sång. Jeff Hamilton har dock funnit ett mjukare beat, som bättre fogar sig efter Diana Kralls sångteknik, främst i Rodgers & Harts Little girl blue.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X