Recension

NabuccoKören har huvudrollen

Under strecket
Publicerad
Annons

Åtrå. Lycka. Hat. Svek. Passion. Med dessa laddade ord i purpur och rosa vill Värmlandsoperan med affischer och vykort locka folk till musikteaterns underbara värld: ”Vår publik gråter mer”. ”Vår publik älskar intensivare.” Nu ska Verdis ”Nabucco” (operan med ”Fångarnas kör” som affischkampanjen kallar den) försöka leva upp till detta.
Ämnet är gammaltestamentligt: i centrum står kung Nebukadnessar, som för 2 500 år sedan förstörde Jerusalems tempel och förde judarna till den babyloniska fångenskapen. I operan är den politiska maktkampen komprimerad till ett familjedrama av norénskt snitt, där Nebukadnessars maktlystna, oäkta dotter Abigaille, försöker utmanövrera sin syster Fenena.

Det är en otroligt invecklad intrig, som utspelar sig i dagens Irak och handlar om en tyrann som störtas och ett
fördrivet folk som längtar tillbaka till Jordanflodens stränder. Finns här möjligheter att anknyta till vår tid?
Dagens operaregissörer brukar inte precis missa sådana chanser, men det gör danska Lone Koppel, som från början är sångerska och själv har varit en framstående Abigaille; hon har velat ta fram det tidlösa, skriver hon i programbladet. Visst har verket från början dramaturgiska brister, men hennes regi är förbluffande statisk. Den tar inte många steg från ett rent konsertant framförande, med en minimalistisk scenografi där Nabucco framträder som självhärskare utan armé eller rikedomar, oftast i scenens centrum, flankerad av sångare på led och med kören grupperad på ömse sidor i snygga tablåer.
Björn Asker i titelrollen har fortfarande klang och pondus. I hans uppgörelser med AnnLouice Lögdlunds Abigaille finns styckets dramatiska kärna; hon kastar ut sitt fadersuppror så man får lustfyllda rysningar. Debutande Joakim Berg gör översteprästen Zaccaria med härlig, ibland lätt knarrande volym,
och Katarina Giotas Fenena har en vemodig, vacker ton.
Men den verkliga huvudpersonen i den här operan är ett kollektiv. 20-mannakören, med Bo Wannefors som kormästare, är imponerande stark och behärskad. Norske dirigenten Ingar Bergby balanserar skickligt kör, sångare och den väl sammanhållna orkestern i denna lilla skokartong till teater. Resultatet blir välljud.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons