Annons
X
Annons
X

Köpenhamn visade politikens gränser

Politikens närminne är utomordentligt kort. För ett år sedan var Sverige ordförande i EU. Med Fredrik Reinfeldt i ledartröjan skulle Europa uppträda som den globala förebilden i mänsklig- hetens ödesfråga. Världens samlade politiska ledarskap skulle i Köpenhamn ingå förpliktigande avtal som skulle rädda oss undan klimathotet. Stort intresse ägnades frågor kring EU och klimatet. I år nämns de på sin höjd i förbigående.

Det förlorade intresset förklaras inte bara av Krisen utan också av att toppmötet i Köpenhamn slutade i fiasko för öppen ridå. Ingen av de politiska ledarna, som ofta plötsligen omvänts till miljöaktivister, vill i dag bli förknippad med detta kaotiska bakslag. Men om det hade gått bra så skulle de tävlat om att ta åt sig äran.

USA:s president Barack Obama välkomnades i Köpenhamn av sin utrikesminister.

Annons
X

–Detta är det värsta möte jag varit på sedan elevrådet i åttonde klass, förklarade Hillary Clinton.

Hon måste ha haft en stormig tid i High School. Ty den stora oredan på Köpenhamnsmötet, som på FN-språk kallas COP15, över-träffar det mesta. Dramat skildras ingående och insiktsfullt i en ny dansk bok: Kampen om klimaet av Per Meilstrup, erfaren miljö- expert och journalist. (Förlag: People’s Press, Köpenhamn 2010)

Fiaskot är värt att begrunda.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Varför ville Danmark vara värd för COP15? Jo, dåvarande statsministern Anders Fogh Rasmussen föreställde sig 2006 att ett framgångsrikt klimatmöte skulle förbättra Danmarks anseende efter Muhammed-krisen. Så förvandlades den uttalade klimatskeptikern till grön aktivist. Efterträdaren Lars Løkke Rasmussen genomgick 2009 samma förvandlingsnummer, internationellt helt oerfaren och djupt kritisk till FN-systemets procedurer. Av Anders Fogh ärvde Lars Løkke idén att i toppmötets slutfas skulle det gyllene tillfälle komma då han skulle kunna framträda som världens frälsare. Då skulle han lägga fram ett slutgiltigt balanserat avtal. Han skulle då få sola sig i mediecirkusens strålkastarljus.

    Kalkylen slog fullständigt fel. När det gyllene stunden inträffade låg allt på golvet och toppledarna flydde Köpenhamn.

    Trots åtskilliga varningar hade Lars Løkke Rasmussen och hans allra närmaste medarbetare gjort en rad fatala missbedömningar. De saknade inte bara den tekniska kunskapen om själva problemen. De saknade uppenbarligen också insikter i vilka dolda dagordningar som styrde de viktigaste aktörerna. Därför kunde de inte heller läsa spelet och såg inte i tid att det saknades politiska förutsättningar att nå den ambitiösa överenskommelse som EU eftersträvade. Och som ordförande i en FN-procedur kunde en dansk statsminister inte driva igenom sin vilja. I stället för att bli världens hjälte blev han allas strykpojke.

    För framtiden borde lärdomen vara att inte överlämna en mängd tekniskt komplicerade problem till förhandlingar på högsta politiska nivå. När frågor når dit upphör den sakliga diskussionen. På en politisk basar med hundratals stats- och regeringschefer kommer mänsklighetens ödesfrågor aldrig att lösas.

    Rolf Gustavsson är SvD:s tidigare korrespondent i Bryssel med rötter på Österlen.
    rolf.gustavsson@svd.se

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X