Annons

Synnöve Clason:Konstnärlig folkteater före sin tid

UTANFÖRSKAP. Ödon von Horváth hade en centraleuropés öde, bytte flera gånger språk och land men skrev på tyska och spelades i Tyskland – tills Hitler kom till makten. I kväll är det premiär på Dramaten på hans pjäs ”Kasimir och Karoline”.

Under strecket
Publicerad

Han hade ett märkligt, långsamt, lite trögt, på samma gång sömnigt och inträngande sätt att tala. Så skrev författarkollegan Klaus Mann i minnesorden över dramatikern Ödön von Horváth. Året var 1938. ”Med ett leende, som var barnsligt men inte utan en viss grymhet, älskade han att berätta underliga och förskräckliga historier. Han såg trevlig ut, som en som gärna äter och dricker och pratar med vänner. Men detta prat var av en sådan art att vännerna ibland kände iskalla kårar löpa efter ryggraden.”

Ödön von Horváth hade en centraleuropés öde. Han föddes 1901 i det multietniska Fiume (i dag Rijeka vid kroatiska kusten). Modern var tyska, fadern lågadlig ungersk diplomat i den gamla Habsburgmonarkin, en upplyst man som engagerade sig för de nationella minoriteternas kamp och varnade sina söner för chauvinism och rashögfärd. Ödön kände sig trygg i sitt hem, föräldrarna accepterade också att han valde författarskapets otrygga bana. Familjen flyttade mycket. En självbiografisk text från 1929 har fått rubriken ”Fiume, Belgrad, Budapest, Pressburg, Wien, München”. Det var inga ovanliga stationer för ämbetsmannabarn i det gamla Österrike-Ungern. Pressburg heter i dag Bratislava och är huvudstad i Slovakien.

Annons
Annons
Annons