Konstens heliga kor i korselden

Under strecket
Publicerad
Annons

Ett konstår är till ända. Vid en tillbakablick tonar ett par intensiva debatter fram i landets dagstidningar, vilka berörde en av konstens heliga kor: den konstnärliga friheten och dess eventuella gränser. Bränsle i diskussionen var att bidragsgivande myndigheter var inblandade, vilket gav kritikerna vind i seglen.

Efter att Lars Hillersberg belönats med statlig inkomstgaranti utbröt en diskussion om huruvida han var värdig detta erkännande. Kritikerna menade att Hillersberg var antisemit, vilket han själv förnekade. Försvararna menade att han var en satiriker på vänsterkanten som blott använde sig av nazismens formspråk i träffsäkra teckningar som karikerade Israel och USA snarare än judarna som folk. När den konstnärliga friheten angrips reagerar konstens företrädare med ryggmärgen och går till försvar, eftersom denna fråga rör högre mål som värnandet om yttrandefriheten och demokratin. Kritikerna å andra sidan vädrade också ett hot mot demokratin eftersom de såg Hillersbergs konst som judefientlig och därmed att betrakta som hets mot folkgrupp. Ord stod mot ord, tolkning mot tolkning. En liknande diskussion, om än med annat innehåll, uppstod kring Pål Hollenders dokumentärfilm Buy bye beauty, som väckte uppståndelse redan före premiärvisningen på Göteborgs filmfestival i januari. En hake i diskussionen var att Hollender hade fått stöd från Filminstitutet. En del av dessa pengar användes till att betala sex lettiska prostituerade kvinnor för att de ställde upp på intervjuer och därefter hade sex med Hollender inför kameran. De omdiskuterade slutscenerna i filmen fick en och annan att spy galla över spektakulära och ohederliga journalistiska metoder eller ropa på censur. Andra såg ett konstnärligt värde i det Hollender hade gjort. Genom sexscenerna trädde han ut ur sin roll som dokumentärfilmare och konstnär, bröt ner tittarnas förtroende för honom som skildrare och övergav den konstnärliga fiktionen. Det var en förnedring i verkligheten som träffade som ett slag i mjälten. Ett sätt för dagens konstnärer att skapa angelägen konst är att träda ut bland människor och låta händelser ske i autentiska situationer. Fiktionen räcker inte längre till för det man vill berätta och att göra en vanlig dokumentär är för torftigt. Detta leder till att konstnären i allt högre grad måste ta konsekvenserna av sina egna handlingar. Konstnären är inte bara fri utan är fri under ansvar. Det är symptomatiskt att Hollender hävdade att hans syfte inte var att uppnå konstnärlig provokation. I stället såg han sig som en privatperson med någonting att berätta. I det avseendet kan man inte komma ifrån att Hollender, till synes utan moral, visade en dåres mod och ärlighet.

Annons
Annons
Annons