Annons

Konsten att läsa det förflutna i landskapet

Spår av det förgångna finns överallt i landskapet – från bronsåldersgravar till andra tiders åkerbruk. Men hur håller vi minnet levande för nya generationer och förmedlar kunskap och känsla för historien?

Uppdaterad
Publicerad

Hundraåriga askar omger släktgården i Småland, lika djupt rotade i myllan som i vårt kollektiva minne. I våras upptäcktes ett litet brunfnöskigt parti i ett av träden. Säkert bara torra fröskidor från i höstas? Men under kvällspromenaden såg vi otvetydiga spår av asksjukan, och en gnagande oro infann sig. Vårt Isaryd utan sina höga askar? Ingen vågade ens tänka tanken.

Hela landskapet skulle förändras, ett ovärderligt minne gå förlorat för fyra nu levande generationer. Andra minnen har förstås tidigare utplånats. De yngsta saknar inte så som min mor, jag själv och mina döttrar den lilla åkerstigen, den som ledde upp till mormors nötabuskar och som hade varit till nytta och glädje inte bara för gårdens folk, utan för allsköns växter, djur och insekter. I dag är där en enda stor åker, och inga småbarn kan längre gå längs renen och plocka smultron att trä upp på strå.

Annons
Annons
Annons